Sitter i total mörker, tänker på allt som hänt idag, allt jag borde hunnit, allt jag borde sagt. Hör bilarna som kör förbi utanför, tänker på var de ska, var de varit. Hör sirener långt bort, vem hjälper dem? Hör grannen som stökar runt, tänker på vad han gör - kanske samma som jag?

Lägger barn

Hysch hysch hysch hysch hysch hysch hysch

Sjuk höst

Jahapp, det var ju verklien läääänge sedan jag bloggade. Har helt kommit av mig, särskilt denna höst. Den har varit hel sjuk!

Ja, alltså alla har varit sjuka, sjuka och sen precis när man tror att barn och vuxna är friska - då blir man sjuk igen. Det har varit helt sjukt, jag har aldrig vabbat så mycket som denna höst och det känns ju verkligen i plånboken, särskilt när man arbetar deltid.

Vi har varit magsjuka, sedan kom förkylningarna, tätt följt av öroninflammationer hos barnen och precis när öroninflammation höll på att försvinna fick lilltjejen ögoninflammation. Mellan detta har jag varit magsjuk och min man har i olika omgångar opererat bort tänder. Så vissa helger har mormor fått komma hit och hjälpa till.

Min magsjuka har fått nått helt sjuka höjder. Den gick liksom aldrig över och dessutom har jag magknip och ibland extremt ont i magen. Till slut rådfrågade jag en kusin som är läkare, han klämde lite och sa att det verkade vara gallsten. Rådet var att avstå från alltför fet mat. Jag la om kosten och hoppades väl på att det skulle vända, men det gjorde det inte. Så allt kulminerade förra veckan då jag blev tvungen att vända när jag vara på väg till jobbet. På tisdagen ringde jag en annan kusin som är privatläkare och bad panikslaget om hjälp! Han skrev genast ut lite medicin, skrev en remiss för röntgen och ordinerade sträng kosthållning: INGET fett! Inget fett innebar verkligen inget fett! Så nu går jag runt och funderar HELA tiden på vad jag ska äte. Det är ganska svårt och det enda som verkar fungera är soppor. I fredags tog jag en tugga på lilltjejens pizza och det fick bedrövande konsekvenser.

Så om någon kan något bra recept utan fett, skriv gärna!
Jag är utsvulten och kan bara tänka mat, mat, mat och all god mat som jag inte får äta.

Nobels fredspris

http://nobelpeaceprize.org/en_GB/home/announce-2009/

Jag är EXTREMT förvånad över detta. Har inte riktigt smält det än. Egentligen känns det lite för tidigt att blogga om det, men jag måste bara få ner mina spontana tankar.

Jag kan inte riktigt förstå hur man kan ge fredspriset till en sittande president vars land fortfarande för flera krig runtom i världen. Ett land som inte verkar minska sin inblandning i t ex Afghanistan. En president vars land har extrem segregation mellan olika etiska grupper. Ett land som fortfarande har stora klasskillnader.
Obama har ju ännu inte åstadkommit större förändringar, han har varit president i 9 månader. Man undrar om det är meningen att han ska drivas till förändringar? Men man kan väl inte hoppas på att han ska agera efter priset....eller?

Hur år det då med pris? Ska pris delas ut för kommande gärningar eller för utförda gärningar?
Jag ser framför mig hur vi på skolan ger pris för de elever som vi tror kommer att lyckas, med t ex bra betyg, eller elever som kommer att klara av orienteringen bäst, eller kanske med att skriva en riktigt bra novell. Intressant. Det kanske är så att det är jag som ska tänka om.....

Så spontant är jag riktigt upprörd och förvånad. Men givetvis känns det okej. Jag gillar ju egentligen Obama och blev riktigt glad över att han blev USA:s president, men att driva det så här långt, att höja honom till skyarna - DET är att ta i.

Ibland...

Ibland orkar man inte mycket.
Idag har det blivit en sån dag... Allt började bra! Men på eftermiddagen tog krafterna slut. Ville bara skrika högt! Gråta! Banka på något (bankar aldrig på något)!
Gjorde inget av detta, istället gick jag ut i skogen och plockade svamp. Det hjälpte lite, men huvudvärken finns kvar och jag är deppig...

nummerupplysningen

Har funderat över en sak.
Kan det fortfarande heta nummerupplysning om man kan fråga om vad som helst? Då är det väl bara upplysningen?

http://www.helagotland.se/nyheter/artikel.aspx?ArticleId=5407471

Hm, ja vissa tror att de klarar av vad som helst.
Själv stod jag på stranden och såg när pappan och sonen gav sig ut i vattnet. Vi var flera som såg det och började prata om hur idiotiskt det verkade. Särskilt med en liten gammal optimist. Men, men, men...
Vi tittade på båten hela tiden och såg när den välte. Det knöt sig i magen, eftersom vi även sett att en liten pojke var med. Surfaren tänkte supersnabbt och medans han tog på sig våtdräkten, hjälpte hans tjej honom med brädan. Vi andra började gå mot brodern som var kvar på stranden och hade hela tiden ögonen på båten. Jag ringde 112 och hade dem hela tiden på linjen. De höll på att skicka en helikopter och ambulansen var på väg på en gång, från Visby. Det tar ca 1 timme för en ambulans att ta sig till Fårö och då får den speeda på. Hela tiden tänkte jag att jag skulle få göra HLR, hur var det nu...30:2 30:2. Som tur var gick jag en kurs i våras.
Som tur var behövdes det inte!!!! Pojken var väldigt chockad, men mådde under omständigheterna bra. Pappan däremot verkade helt oberörd och förstod nog inte vad han utsatt sin familj för. Han oroade sig mest för jollen.
Mamman var helt förtvivlad innan hon förstod att allt gick bra. Som min svägerska sa: Den där mannen kommer att få köpa mycket mycket fina presenter till sin fru under en låååång tid framöver.

Tack för mig - hej

Surf del I

Har inte surfat alltför länge. Men mitt surfliv började på Lanzarote, Famara Beach, för 4 år sedan. Jag och min man var där på semester, körde runt i bilen med en ettåring. Hittade Famara av en slump och upptäckte surfingen. Min man hyrde en bräda och våtdräkt utan en aning om hur man gjorde, men han tragglade på ett tag och jag provade också. Vi blev fast båda två!

Sedan dess har vi testat att surfa i Venezuela och nu senast i Chile. Chile blev startskottet för en ny värld. Vi träffade en suverän surfare som gav oss lektioner och blev även vår vän! Jag upptäckte Chile med andra ögon. Såg mitt hemland på ett annat sätt.

Väl här i Sverige har vi försökt oss på surf. Min man mer än mig. Mycket också tack vare min kusin som har haft ungefär samma utveckling inom surfingen.

Men den här sommaren har det exploderat! Vi har surfat på Fårö och i Varberg. Vi har köpt en bräda och var sin våtdräkt. Jag tänker på surf nästan hela tiden. Det är en fantastisk sport och känslan av att vara i vattnet, nästan dränkas, kastas fram och tillbaka för att bara ta en våg, stå upp och känna farten och DEN känslan! Det är fantastiskt.

Men inställningen till surf är olika i olika länder. I Sverige anger man inte sina spots, man håller dem så hemliga som möjligt. Ute i vattnet är det en ganska hård stämning, vilket man särskilt får känna på som nybörjare....och tjej. I Chile däremot upplevde jag det motsatta, vänlighet och tålamod med nybörjare. Alla har ju varit där. I Chile var bodyboarders och surfare kompisar, här är de ovänner i vattnet.
Jag har en teori, förmodligen beror detta på att det i Sverige är mycket svårare att hitta platsen för vågsurfing. Det ska blåsa rätt och vara rätt sorts vind, för att vågorna ska bli av. Sen hoppas man ju på att det inte är en massa andra surfare där och trängs. Trist, men kanske förståligt om man är proffsigare. Jag hoppas bara innerligt att denna attityd förändras med tiden, för annars blir det en sport för idioter.

tack för mig - hej