Rubin For Real

sjukdepp

2011-10-18T18:31:00.002+02:00

Igår var jag "magsjuk"...ja jag kräktes 3-4 ggr på morgonen, sen gick det över. Men eftersom jag och min arbetsplats var orolig över smittorisken - så fick jag snällt stanna hemma idag också.

Så idag har jag egentligen varit frisk, men hemma. Hade många planer för dagen - ingen blev av. Istället har jag deppat ner mig. Depp över vädret, regn och rusk, depp över att Kelly Slater vinner en surftävling ännu en gång, depp över att vara ensam, depp över allt jag inte gjort.

Borde borde borde

Torsdagshäng

2011-10-13T17:56:00.002+02:00

är så trött så trött så trött

och vintern har inte ens startat - det är ju bara HÖST än så länge, knappt höst....

bläääääää

Depressionen börjar tidigare än brukligt.... men NÄ, här ska det piggas upp!!! Börjar med...med..
med att bara le :D

startar om igen

2011-10-10T23:21:00.002+02:00

med bloggandet....

Nu har den värsta tiden i mitt liv passerat och jag är redo att ta mig an mig själv igen.

Min mamma har tillfrisknat, jag har bytt arbetsplats och trivs mer än någonsin på ett arbete.

Vän från förr!

2011-05-10T23:40:00.002+02:00

Idag kom hon äntligen, min bästa vän från när jag var liten. Vi hade inte setts på 22 år!!! 22 ÅR!!
Jag var ganska nervös, orolig över att vi hade vuxit ifrån varandra alltför mycket, att vi inte hade något gemensamt längre. Men det visar sig att vi babblar och babblar i en hel dag! Det tar liksom aldrig slut. Det är som att tiden stått still samtidigt som vi måste berätta om allt vi varit med om under alla dessa år. Vi hoppar fram och tillbaka, lägger till och drar ifrån.

Anledningen till att hon kom var att jag via facebook skrev och berättade om hur min mamma mår. Och eftersom min mor var som en mor för henne ibland när vi var små, så tog hon ledigt från jobbet och tog båten från Åland till Sthlm. Vi har besökt min mamma på sjukhuset och det blev ganska mycket skratt och tårar.

Nu ligger hon där nere på vår soffa. Hon ska stanna i 3 dgr och det är helt fantastiskt eftersom vi har en hel del kvar att babbla om.

tillbaka till ruta ett

2011-05-06T21:45:00.002+02:00

Så är mamma inlagd på sjukhuset igen. Jag följde med henne i färdjänsttaxin och vi höll humöret uppe. Vi skrattade otaliga gånger åt att hon har tappat minnet, säger fel och är lite knasig. Men i skrattet kommer tårarna. Tårar som är av sorg. Sorg över att hon är sjuk. Sjuk - vet inte vilken sjukdom. Sjukdomen äter upp mig inifrån. Inifrån försvinner jag sakta och säkert.

När jag är hos henne håller jag humöret uppe, men så fort jag lämnar hennes rum kommer tårarna. Igår var jag tvungen att sätta mig på en stol i en korridor för att gråta ut.

tillbaka...

2011-05-03T10:47:00.002+02:00

Så, nu har vi kämpat hemma ett tag med mamma. Jag har besökt henne dagligen, stressat hit och dit, tagit emot de mest elaka saker från henne. Jag har gråtit och gråtit och idag finns det inga tårar kvar känns det som. Idag, när jag behöver gråta, då är de slut! Idag fick vi beskedet att hon måste tillbaka till sjukhuset, på torsdag redan.

En sida av mig tycker att det är skönt. Där har hon ju tillsyn och får göra de prover som behövs för att kanske reda ut vad det är hon har.

En annana sida vill att hon ska bättra på sig och vara hemma. När hon varit hemma har det ju ändå delvis känts som vanligt....stundtals. Vi har kollat på film och skrattat.

Men nu ska hon alltså tillbaka till sjukhuset, tillbaka till de sjuka!!

mea culpa mea culpa mea culpa

2011-04-26T21:41:00.002+02:00

Idag blev jag utskälld av mamma. Jag vet att hon inte menar det från hjärtat, men det var verkligen den sämst valda dag att ge sig på mig.

Jag har sjukskrivit mig från arbetet i två veckor. Kände redan igår att jag höll på att kräkas och blev yr i huvudet av att tänka på jobbet. Så jag satte mig ner och plitade ner ett låååångt mail till de som skulle kunna ta ansvaret på jobbet. Nu är det stopp, man kan inte behandla mig hur som helst.

Så nertryckt till skorna åkte jag till mamma, ganska glad ändå över att jag kunde hälsa på på dagen och inte bara stressa dit på kvällen. Hon bor inte så nära mig, 30-50 min bilkörande och bilköande beroende på tid. När jag börjar närma mig ringer mamma. Hon skäller ut mig och säger att jag aldrig svarar i telefonen när hon ringer (hon hade ringt en gång). Sen fortsätter hon skälla och avslutar med att hon kunnat ligga död där hemma utan att jag hade märkt något. Allt var fel, jag har inte hjälpt henne tillräckligt, jag har inte ringt och kollat hur hon mår (ringer varje dag), jag har inte brytt mig, jag har inte, jag har inte....

Jag kör ändå dit, hjälper henne med det mest nödvändiga och åker sen hem igen. Orkade inte lyssna på hennes ursäkt eller ta itu med hur hon hade behandlat mig. Sen var hon vresig hela tiden.... Det skar in i mitt hjärta, orkar verkligen inte ta emot sånt just nu. Vill inte ta emot sånt just nu. Vill inte ta itu med konflikten. Vill hellre rymma, blunda.

Men det gjorde så fruktansvärt ont. Fruktansvärt ont!
Jag har kanske inte gjrot tillräckligt, men jag ska även orka med barn, man, hem, hämtningar, lämningar, matlagning och mig själv kanske någon gång...men inte idag...idag fanns jag för alla andra utom mig själv.

Dåligt samvete

2011-04-17T14:20:00.002+02:00

Mamma är hemma och jag får sååå dåligt samvete. Känns som att jag borde vara där och hjälpa henne hela tiden, men just nu GÅR det bara inte. Igår sov jag hos henne och jag irriterade mig bara över att hon nojjar över struntsaker! T ex att det inte finns läsk att bjuda på om det kommer någon på besök! Det irriterar mig att hon inte klarar av att ta sin medicin på egen hand, fast hon sagt att hon klarar det och inte behöver hjälp. Det känns väldigt tungt och se sin mor tro att hon klarar allt, fastän hon inte gör det. Just nu vet jag inte om jag vill att hon ska vara hemma, det kändes på något sätt säkrare på sjukhuset och då vet jag att det egentligen inte är ett sjukhus hon ska ligga på utan snarare ett sjukhem, men det är helt otänktbart för henne. Då tror hon att hon kommer att dö. Inte heller vill hon att hemtjänsten kommer till henne och hjälper henne med medicineringen. Allt det här leder till att jag får dåligt samvete, för att jag inte finns där och återigen är det som ett slag i magen att jag är enda barnet. Den enda i hennes närhet som verkligen borde finnas där bredvid hela tiden, dag som natt.....

Äntligen är hon hemma?

2011-04-15T22:34:00.002+02:00

Har inte skrivit på ett tag, har inte orkat.... Jobbet äter upp mig, hela mig! Det känns som att jag ruttnar inifrån. I dag gav jag upp, nu släpper jag det några veckor och uppsöker en läkare nästa vecka. Lycka till till mig! I onsdags hade vi ett vårdmöte på sjukhuset. Det var fruktansvärt jobbigt och tungt. Jag grät, mamma grät, sjuksköterskan grät och kvinnan från kommunen hade tårade ögon. Det är så overkligt. Där satt vi och pratade om en kvinna som för knappt 2 månader sen rörde sig, lekte med barnbarn, tog sig själv var hon önskade, hjälpte alla som behövde hjälp.... I idag en helt annan kvinna, ett vårdpaket - även om jag förstår att det finns värre fall än henne. Men jag känner inte att det är min mamma vi sitter och pratar om. Jag ser hur hon gråter. Jag ser hur hjälplös hon känner sig. Jag ser hur hjälplös hon ÄR! JAG känner mig hjälplös. Jag kan inte hjälpa henne, ingen kan. Plötsligt kommer det över mig - min mamma klarar sig inte själv. Min förebild, min ledstjärna och bästa vän, min starka starka mamma som gått igenom så mycket i sitt liv. Är det så här hon ska sluta sina sista år? Som ett litet paket fyllt med mediciner? Idag kom hon så hem, med färdtjänst och en stor kasse mediciner! SÅ mycket mediciner!.... och diagnosen - "oförklarig inflammation" - VAD ÄR DET???? Pratade med läkaren i 40 min idag och inte blev jag klokare för det! Men han sa flera saker som var så oerhört bra att höra! "Helt ärligt, det är sällan, mycket sällan som en sjuk patient lämnar sjukhuset symptomfritt" - det har liksom rullat runt i mitt huvud hela dagen. Ju mer jag tänker på det, destom mer tycker jag att det stämmer. Hm, helt symptomfri - ja ingen jag känner i alla fall.

bra dag/dålig dag/bra dag/dålig dag

2011-04-13T07:17:00.002+02:00

Allt går upp och ner. Ena dagen upp andra dagen ner. Ena dagen kommer hon att komma hem, andra dagen är hon sämre än någonsin. Vi har fått några svar, det verkar inte vara leukemi. MEN, samma dag som man meddelade detta, så fick hon synbortfall och larmklockorna slog igen. I måndags var det en härlig och bra dag. Jag lyckades smita ifrån jobbet lite tidigare, solen sken och det var vår i luften. När jag kom till hennes avdelning satte jag henne på en rullstol och rullade ut! Hon hade inte varit ute sen den 16 mars!!!!! Och innan det hade hon bara gått till bilen och från bilen till akuten. Senaste dagen hon verkligen var ute och tog frisk luft var 22 februari! Men nu fick jag äntligen ut henne. Vi satt ute i solen i 40 minuter och det var helt underbart. Vi tittade på folk och pratade om allt möjligt. Hon hade återfått lite energi eftersom de gett henne massor med kortison, insulin och lite morfin. Tyvärr hade hon inte sovit på hela helgen. SÅ, igår tisdag, är hon sämre igen. Varför? För att sjukhuset tabbat sig. Hon skulle genomgå en biopsi vid tinningen. Hon skickades dit och där blev hon sittande i 3 TIMMAR!!!!! Utan mat och utan mediciner som lindrar smärtan. När jag ringde vid 14 hade hon precis kommit tillbaka till sin avdelning. Som tur var har de själva gjort en intern anmälan. Tyvärr var det igår, min sämsta dag. Jag var helt slut efter jobbet och deppade ihop totalt, kände inte att jag ville åka till sjukhuset och dra ner min mamma ännu mer.

...imorgon...

2011-04-06T22:37:00.003+02:00

får jag/vi veta, leukemi eller inte? Om inte kanske hon får åka hem nästa vecka. Vad gör man sen? Bättre? inte särskilt. Precis när jag tror att jag inte har några tårar kvar, kommer det fler.

....forts...

2011-04-04T21:35:00.002+02:00

Livet är bara PISS just nu. Min mamma blir inte bättre, snarare sämre. Hon har numera proppar i båda lungorna, 5 % chans att bli helt återställd. Inflammation i blodkärlen. Högt blodsocker pga kortison. Bakterie i magen pga av höga doser antibiotika. DESSUTOM letar man efter cancer pga höga värden antikroppar i blodet!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Lägg till att det är piss på mitt jobb, jag mår dåligt DÅLIGT DÅLIGT! Någon som vet VAR man kastar in handduken, för jag orkar inte mer.

....vad....?

2011-03-31T02:17:00.002+02:00

.............................bla..................bla...............lungorna .............................bla .......................bla .......................hrm hrm .............................propparna .................................bla bla...............................kvar ....bla........................... undersökningar ..........................bla bla ......................................................utredning........................bla bla ...........................vaskulit .................bla bla ......................................balala bla........ sjukgymnast ............. bla bla............................ VA? hörde inte riktigt.....eller förstod inte....eller.... VA??????

....

2011-03-29T11:32:00.003+02:00

Vet inte hur länge jag kommer att orka med oron över min mor, sjuka barn och mycket på jobbet. När jag inte varit i det läge jag är nu, har jag ofta tänkt "vad bra jag har det, oförskämt bra". Nu när jag befinner mig på den andra extremen vet jag inte riktigt vad jag ska tänka....För just nu känns det bara överjävligt och som att jag aldrig, aldrig, aldrig kommer komma ur detta. Min mor har nu blivit förflyttad till reumatologiska avdelningen. Det var en helt annorlunda atmosfär där. Dassigare färger, dassigare ljus. Personalen är inte alls lika trevlig, här märks det att de arbetar med sjuka....som inte blir helt återställda. De har massa regler och ingen mjukhet, ingen känsla, ingen själ. Att det kan vara så olika fastän det är samma sjukhus. HELT otroligt! Så idag, är en dålig DÅLIG dag.

livet från dess sämsta sidan

2011-03-26T22:01:00.003+01:00

Ibland...otroligt sällan...aldrig tidigare har livet varit så överjävligt som det varit senaste veckan/veckorna. Ni vet vad man brukar säga...att det enda som betyder något är om alla har hälsan i behåll? MEN hur är det då när ingen har hälsan? När alla som verkligen betyder något är sjuka? Vad är livet då?

Värsta av alla mår min mor just nu, så jag börjar med henne....
Vi, familjen och min mor, skulle åka utomlands i 2 veckor. 2 dagar före resan åkte jag till akuten med henne, eftersom hon varit mycket dålig en längre tid. Det visade sig att hon hade proppar i båda lungorna. Vilket givetvis medförde att hon inte kunde följa med oss på resan. En resa som vi hade sett fram emot, en resa som hon hade längtat efter. En resa till hennes och mitt hemland. Den blev inte av för hennes del. Istället spenderade hon några dagar på sjukhus för att sen bosätta sig hos en kusin till mig, för att bli omhändertagen. Vi andra reste ändå, men det var en resa fylld av oro över vad som skulle hända henne medan vi var borta.

Samma dag som vi kommer hem, ringer hon mig och säger att hon tror att vi måste åka till akuten igen. Hon hade varit bättre i några dagar, men sen återigen försämrats och dessutom haft hög feber i 2 veckor. Åkte in med henne igen. Återigen blev hon inlagd. Nu har hon legat på sjukhuset i 10 dagar, än vet de inte riktigt vad det är för fel på henne. De har gjort alla tester på alla allvarligare sjukdomar. Jag har mått otroligt dåligt av att inte få veta vad det för fel. Gråtit floder av att se min annars så starka mamma, svag och sjuk. Hon har gått ner i vikt, har svårt att andas och går med rullator. Två dagar innan hon åkte in till sjukhuset första omgången, hade hon kuddkrig med barnbarnen, lekte, sprang och skrattade. Allt det är borta. Kvar finns en kvinna, tunn och kraftlös.

Samtidigt som hon läggs in andra gången, får lilltjejen vattkoppor. Sen fick 7-åringen öroninflammation och spräckt trumhinna. Någon dag efter får jag någon slags magsjuka....eller så är det stress. Jag och min man vabbar i kapp, samtidigt som vi ska ta igen den lediga tiden på våra jobb. Det har rent ut sagt, varit ett helvete. Och jag har känt att jag drunknar när som helst. Jag har aldrig mått så dåligt i hela mitt liv. Aldrig tidigare har så mycket oro ansamlats och tryckts ner. Får inte visa för mamma att jag är vettskrämd. Får inte visa barnen min rädsla. Har knappt vågat erkänna för mig själv hur JÄVLA orolig och rädd jag är.

God morgon god morgon

2011-01-08T09:00:00.003+01:00

Jag öppnar fönstret och tittar ut - HEJ väder! Här är jag!
Sov svindåligt i natt. Min man reser bort i en vecka och jag har resfeber åt honom. Först kunde jag inte somna eftersom han var uppe och packade. Dessutom skulle han upp kl.03. Kl.01 kändes det rätt meningslöst att sova, men jag gjorde ett tappert försök...och precis när jag nästan somnat så ropar 6-åringen. Upp. Han ville sova hos oss, kände att det kunde han väl få, då slapp jag ligga själv när N gått. Nu var det 1 timme kvar tills N skulle upp. SÅ, försök sova! det gick absolut inte!!! Så kl.03 gick jag upp och vinkade av N. Sen var det full rulle, lilltjejen vaknade. Välling. Kissa. Och slutligen ville hon ligga inne hos mig. Så det var bara att lägga henne där hos mig och lillkillen.
Ville inte att de skulle ligga bredvid varandra, eftersom de ligger och sparkas och väcker varandra. SÅ, jag la mig mittemellan, två varma små kroppar med armar och ben som slänger okontrollerat i den sköna sömnen. Därmed var det nästintill omöjligt att somna.
Så nu när frukost serverats och jag sovit knappt 3 timmar, vädret är rätt trist och jag känner mig som en urlakad disktrasa. DÅ är det dags att ta fram den där supermorsan, som ska orka med det här i en heeeeel vecka!!!

Gräl

2011-01-07T02:45:00.002+01:00

Jag och min man grälar otroligt sällan, nästan pinsamt sällan. Ni vet så där präktigt, som alla blir irriterade på.
Men så igår hände det! Jag blev så otroligt ledsen och arg, tårarna bara rann. Det värsta var att jag skulle till jobbet, på kvällen. Så när jag går ut möter jag två grannar precis utanför dörren. Mascaran hade runnit och jag måste sett fördjävlig ut. Vidare på gatan möter jag två grannar till som förmodligen undrar vad fan jag fått i ögat, så mycket som jag pillade mig.

Vet inte om det är värt att skriva vad grälet handlade om, det verkar så löjligt så här dagen efter. Visst är det så? Gräl känns så otroligt viktiga för stunden. Man blir egocentrisk som FAN. Tänker bara på sig själv och sina egna känslor. Sen när man sagt förlåt och allt är glömt, då förstår man inte riktigt varför man blev SÅ arg.
Bråket handlade om mitt jobb, hans jobb och en resa som vi båda vill göra. Vi verkar inte riktigt få ihop det, kommunikationen är inte den bästa och just nu går vi återigen i omlott för att få ihop det med barn och jobb och ledighet.
För att inte snacka om alla saker man försakar för att...JUST få ihop det!

Lek lek leeeee

2011-01-05T21:18:00.003+01:00

Förmiddagen spenderades på ett lekland idag. Vi var andra familjen på plats! Det satt en trött mamma i soffan, i ett hörn. Jag hade bestämt mig för att strunta i alla andra och köra full rulle. Och det gjorde jag också. OJ, vad jag hoppade, studsade, åkte rutschkana, kastade bollar och hoppade lite till. Jag hoppade högst, hördes mest (pga mitt skratt) och lekte mest av alla föräldrar. Jodå, det kom flera framåt lunch. Vi 13 då var det rejält många, då kom mammorna som var lite mer stajlade, lite mer krispiga. Några hemmastickade mammor också, sådana ni vet med långa kjolar, sockor och hemmastickade sjalar. Vid det laget hade jag tröttnat, liksom mina barn.

Det som förvånade mest, fast jag egentligen inte borde vara förvånad, var priserna. Man fick inte ha med sig medhavd matsäck. Vilket ledde till att lunchen kostade lika mycket som inträdet för 2 barn...och då tog jag bara en latte av SNÅLHET!

Men leendet det har jag och barnen kvar, tills nästa besök om typ sådär ett år...eller kanske två.

Umgänge

2011-01-03T00:04:00.002+01:00

Så har jul och nyår passerat och med den allt umgänge och ätande. Visst umgänge är ju väldigans trevligt, medans andra är lite mer påfrestande. Man ska hålla masken, le och umgås på ett trevligt sätt. Jag är ju rätt högljudd och har ibland svårt för att sitta still under långa sittningar där man äter och äter, skålar och kallpratar. Alla ska säga att de mår bra, alla håller god min. Ingen säger att det ibland är jävligt jobbigt att vara småbarnsförälder, att man sitter o funderar över hur man ska gå ner alla extrakilon, att man egentligen skulle vilja ligga hemma på soffan med mysbyxorna på.
Som tur är har jag lite ledighet kvar, då ska jag göra det jag inte hunnit hittills. Umgås med barnen, för egentligen finns det ju inget roligare än att vara med två småkids som ibland driver en till vansinne.

8 år!

2010-12-30T00:34:00.002+01:00

Så har vi nu firat 8 år som gifta, gummibröllop tydligen. Gummi, känns ju inte så sexigt. Men vi firade det i alla fall. Åkte iväg till Yasuragi, Hasseludden. En övernattning som var helt fantastisk! Vi har varit där tidigare och firat bröllopsdagar. Så man har lärt sig. INTE stressa!
Inte stressa till några behandlingar eller kurser. Inte stressa till klangmeditation, zenmeditation, qi gong eller annan avslappande klass. NÄ, vi gör på vårt sätt.
In på rummet, slappa och pilla på allt. Klä om och gå till badet. Ta sig tid med tvagningen och sen ut och försöka hitta en sittplats för att njuta av lite läsning. Men på något sätt blir det ändå ofrivilligt stressigt. Inne i duschrummet tittar jag på andra kvinnor, ser deras kroppar och börjar undra över hur jag kommer att se ut som gammal. Stressar lite över att jag inte tar hand om min kropp som jag borde. Tillbaka till tvagningen. Sen ut och stressa sig igenom stället för att hitta en sittplats. Annars får man gå runt och bära på sina grejer och tvingas i poolerna. Vår favorit är utomhuspoolen. Supervarm och superskön. Dessuom är det väldigt häftigt att så här på vintern blicka över snöklädda träd och istappar som hänger från taket. Vid 18 fann vi riktig RO och vila. Då hade majoriteten av besökarna förlyttat sig till restaurangerna för middag. Vår middag var kl.21. Så vi hade stället för oss själva, nästan. Badade, läste bok och sov. Ja, för när man väl kommer ifrån barn och vardagsstress, då sover man och när man sovit lite vill man sova lite lite till. Middagen var otroligt god och dessutom tog vi vinpaketet för att lyxa till det lite. UNDERBART! som att man inte redan lyxat till det genom att vara där. Sen till rummet. Hann knappt lägga huvudet på kudden innan jag somnat. Sov gott och tungt. Till kl.8. Ändå sovmorgo för en småbarnsmamma. Upp. Frukost. Tillbaka till rummet, vila och slumra till lite. Sen när det var ca 2 timmar kvar gick vi till bassängen igen, för att njuta av den sista stunden. Men då var det galet mycket folk och trångt. Så vi la oss för att läsa en stund. Sen tillbaka till rummet, byta om till tunga vinterkläder. Checka ut till verkligheten och längta till nästa bröllopsdag!

Ibland har man bara FÖR mycket

2010-11-22T01:39:00.002+01:00

Just nu har jag en hektisk tid...MEN det har kommit till en punkt, då jag inte vet vad jag ska börja med.....i vilken ända?
Prioriteringen blir inte alltid den bästa.... tyvärr och jag blir bara mer stressad.

33 gruvararbetare

2010-10-16T03:21:00.003+02:00

Har funderat mycket på dessa 33 gruvarbetare i Chile. Kanske för att jag själv är chilenare. Kanske för att jag senast i somras åkte förbi Copiapó. Kanske för jag känner många som har med gruvorna i Chile att göra. Kanske för att livet går så snabbt...

Det jag funderar över mest är, hur är det att mista drygt 2 månader av sitt liv? Hur gör man när livet stannat upp?

Mitt liv rullar på. Går upp 5.55 varje dag. Äter snabb frukost om jag hinner, annars the och macka i bilen. Stressar mig igenom en arbetsdag. Hämtar på förskola, skola. Lagar middag medans barnen kollar på Bolibompa. Pratar med min man om dagen under middagen och frågar barnen hur de haft det. Plockar undan. Diskar. Kollar lite på tv. Lägger minstingen. Kollar på tv, medans min man lägger 6-åringen. Väntar på att han ska vakna, min man. Dricker the tillsammans, han äter mackor. Kollar lite på tv tillsammans och sen går vi och lägger oss.

Detta kan ju kännas slentriant, men livet skulle vara helt meningslöst utan det. Att stanna upp i 2 månader skulle vara som att sluta andas. Skulle då livet fortsätta som vanligt? Förmodligen inte. Förmodligen skulle det vara svårt att komma tillbaka till det utan att reflektera över hur mycket livet är värt. Det där vardagliga livet som man ibland är så trött på, skulle vara värt allt i världen.

Kan detta liknas vid dokussåpor såsom Big Brother, fängelsestraff eller dylikt? Det tycker jag inte. Ingen av dessa 33 gruvarbetare gick till jobbet med vetskapen om att de skulle förlora 2 månader av sina liv. Ingen hann ta farväl eller förklara sånt som kan behövas förklaras.

För att inte prata om rädslan de måste ha känt där nere. Att vara oviss om hur länge man ska leva. Kan det liknas vid en dödlig sjukdom? Cancer? Kanske.

Så egentligen är ingen säker. Vi vet aldrig när vi själva kan förlora drygt 2 månader av våra liv, eller hela livet i sig.

Läkarbesök II

2010-05-07T09:50:00.002+02:00

Inte nog med att jag har ögoninflammation, dessutom har jag något förjävligt virus som vägrar lämna kroppen. De senaste dagarna har jag hostat mig igenom hela nätterna och dagarna. Ibland till och med kräkts pga hostan. I samband med feber, ont i huvud, hals, kropp och ögoninlammation ledde det till att kroppen är helt slutkörd och jag orkar inget! Verkligen inget! Så jag tog mig i kragen och hasade mig till vårdcentralen här i närheten.

"Min" husläkarmottagning är den sämsta SÄMSTA någonsin!! Förstår inte hur de får fortsätta driva sin verksamhet. Men det beror väl på att man inte har någon annan i närheten, då måste man ta bil eller buss. Detta gör att är man riktigt dålig så är man illa tvungen att bita i det sura äpplet. Jag har givetvis varit där flera gånger tidigare, men det är som att man glömmer bort hur dåligt system de har. Någonstans vill min hjärna att de ska ha ändrat på det, blivit bättre på att ta emot patienterna, fått in fler läkare - NÅGOT!
"Min" husläkarmottagning har kommit på det magnifika systemet med nummerlapp. Deras öppettider vid akuta besvär är mellan 10.30-11.30. Telefontiden är 9-10 och 13-13.30. Om man ringer på telefontiden och försöker få till en läkartid är det i princip omöjligt!!! De rekommenderar alltid att man kommer mellan 10.30-11.30 och tar en nummerlapp.
Så gjorde jag även denna gång, men det smarta var att jag kom 10.15. När jag öppnade dörren till väntrummet krockade jag med den tunga luften därinne. Det var kvavt och man kände nästan alla bakterier frodas. Snabbt som attans tog jag en nummerlapp, nr 91. Jaha, tittade på nummertavlan. När de väl öppnade sin mottagning skulle de börja på nr 77! 77!!77!!!! Detta betydde att jag hade 14 personer före mig och då hade jag ändå kommit en kvart tidigare. Var beredd, så jag passade på att gå till affären för att handla lite.
Kom tillbaka vid 10.50 och hoppades på att de hade jobbat på med numrena. Men döm till min förvåning när nummertavlan visade 79!!!! WHAT! Två patienter på 20 minuter och om 40 min stängde hela mottagningen. Satte mig en stund i det kvava rummet, fullt med sjuklingar. Folk satt på golvet! Höll på att kvävas! Min hosta gjorde sig påmind och jag blev tvungen att springa ut!
Stod sen utanför och kikade in lite då och då för att se om det var min tur snart. Som tur var, var det flera som lämnade mottagningen. De gav upp. Helt plötsligt förstod jag varför man istället åker till akuten med struntbesvär! Det går förmodligen snabbare där att få vård.
11.25 blev det äntligen min tur! Jippi!
MEN stackars alla andra typ 30 personer som satt kvar i väntrummet! Vad händer med dem när det är lunchdags för de 3, JA 3!!!, läkarna?

Läkarbesök

2010-05-03T22:36:00.002+02:00

Okej, nu har jag fått någon riktigt förjävlig ögoninflammation!!! Igår, söndag, blev jag lite orolig eftersom ögonen inte var rödsprängda utan fyllda med ... typ... blod. Så jag ringde ögonaktuen för att fråga om råd och blev tillsagd att åka in till ögonakuten!

Väl där höjer, sjuksköterskan i kassan, på ögonbrynen åt att jag har frikort. Hon hade tagit för givet att jag inte hade det, jag fick fråga om det var okej med frikort. Helt otroligt (1)

När jag frågar hur lång tid hon tror att det kommer ta svarar hon: minst tre timmar. WOW! Då hade jag ändå ringt i förväg. Men okej tänker jag, det är sånt man får räkna med när man är på akuten. MEN oj vad förvånad jag blir när jag är helt klar efter dryga timmen. Helt otroligt (2)

Hos en kompis senare berättar jag om sjuksköterskan och stoltserar med: att det tog ju bara 1 timme!!! Självklart! säger hon. Det är så vården fungerar. Du blir först arg över hur lång tid det kommer att ta, för att sedan gå därifrån väldigt nöjd över hur snabbt det gick. Om sköterskan sagt, det kommer att ta en timme och det sen hade tagit 1 1/2 timme, så hade du gått därifrån arg över hur länge du fått vänta. Helt otroligt (3)

300 kr och dryga timmen senare går jag därifrån nöjd. NÖJD över att någon blåst i mina ögon (utan att förvarna först), tittat i dem och sen talat om att det är en ögoninlammation som går över om drygt en veckan! Får ingen medicin, förutom droppar för att göra rent. HELT OTROLIGT (4)

Pinsamt!

2010-04-21T10:47:00.002+02:00

http://www.dn.se/nyheter/sverige/hatskt-vid-forhandling-om-dodsdrama-pa-p-plats-1.1080280

Läste om detta i tidningen. Tydligen ska släktningarna ha sagt att man gör så mot dem/honom för att han är utländsk.
Det är ju pinsamt! Hur kan man påstå något sådant? Begår man ett brott får man väl stå sitt kast? Är såååå trött på att invandrare ska göra allt till något rasistiskt, så fort det inte gagnar dem.
Det förstör för alla invandrare! Jag skäms!!!!

Älskar denna plats

2010-04-16T21:26:00.002+02:00

Servitrishumor

2010-04-15T18:44:00.002+02:00

Tog en lyxfika på morgonen med min man. Vi skulle till Chiles konsulat och var 45 min tidiga, så lyxfika fick det bli! Lyxfika eftersom vi aldrig har tid att fika på tu man hand i stan. Alltid har man barnen med sig, alltid är det någon som spiller, alltid pratar alla i munnen på varandra.
Det måste ha varit VÄLDIGT länge sen jag fikade i stan - för HERREGUD vad dyrt det blivit. En macka och två bryggkaffe 70 kronor! En kopp kaffe kostade ju lika mycket som ett helt paket kaffe! Hur är det möjligt!!!!?????
Nåja, när vi beställde kaffet tog servitrisen fram en JÄTTEkopp.
- Stor kaffe? Undrar servitrisen.
- Nja, finns det mindre? Frågar min man.
- Ja, tyvärr, får han till svar. Så tar servitrisen fram en helt vanlig kopp.
VA!!!! Vad är det för svar? Vad menade hon med det? Var det någon slags servitrishumor som jag inte förstår mig på?

Age ain't nothing but a number

2010-04-09T20:45:00.002+02:00

Så har det gått ett år till på ålderstrappan...
Grejen är den att detta år, 36, inte känns alls överhuvudtaget. När jag fyllde 33 kändes det riktigt jobbigt. Kom då på att jag skulle jobba, bara JOBBA, lika lång tid som jag dittills hade levt. Och då hade jag ju hunnit med ganska mycket. Pluggat, pluggat, pluggat, träffat mannen i mitt liv, gift mig, fått barn och flyttat till radhus. 34 var jobbigt eftersom det närmade sig 35, men det var ändå inte så farligt, hade just fått mitt andra barn. 35 är ju 35!!! Då är det hälften kvar till 40!! Men 36? Vad är det för ålder? Ingen. Det är som ännu ett pinnhål bara. Inget att komma ihåg, inget särskilt att fira och inget särskilt att gräma sig över, bara passera, leva vidare.
Så har denna dag också bara passerat, bara passerat.

Men imorgon ska jag kanske fira lite mer, då träffar jag mina vänner. Då kanske jag känner annorlunda...vem vet?

6-års kalas

2010-03-16T19:31:00.005+01:00

Jahapp, så blev min lilla "bebis" 6 år!!! Det känns helt otroligt. Folk säger att man ska njuta av småbarnstiden, för tiden går så snabbt och man hinner inte njuta ordentligt. Nu börjar jag mer och mer förstå vad de menar.

Vår 6-åring ville ha ett ninjakalas, så fick det bli. Men det var väldigt svårt att få till temat ninja.. Jag och min man klädde ut oss, liksom födelsedagsbarnet och lillasyster. Kalaset blev väldigt lyckat och några barn försökte följa temat, men annars var det fritt fram att klä ut sig till vad man ville.

Tilltugg:

Jordgubbs- och chokladmuffins http://www3.arla.se/Default____17653.aspx?RecipeID=15871. Det var inte alla barn som gillade dessa. Hittade inte heller några jordgubbar, så jag tog frysta hallon som jag blandade med potatismjölen.

Minipizzor http://www3.arla.se/Default____17653.aspx?RecipeID=15692. Jag ändrade lite i receptet och gjorde som med kanelbullar. Kavlade ut hela degen, hade på tomat, skinka och ost. Rullade längs med och skar ut, som man gör med kanelbullar. Eftersom min son inte gillar majs, hade jag inte på det.

Havrebollar, som födelsedagsbarnet gjorde kvällen innan. Rolig aktivitet! Istället för pärlsocker rullade vi dem i strössel. Succé!

Marrängsviss

Kladdkaka, till de vuxna, men barnen åt upp den. :-)

Aktiviteter:

Charader. Min man hade ritat kort med olika saker som barnen kunde visa. En och en gick fram tittade på kortet, gjorde charaden och övriga gissade. Succé.

Fri dans/lek med ballongerna.

Piñata

2009-12-09T20:00:00.002+01:00

Sitter i total mörker, tänker på allt som hänt idag, allt jag borde hunnit, allt jag borde sagt. Hör bilarna som kör förbi utanför, tänker på var de ska, var de varit. Hör sirener långt bort, vem hjälper dem? Hör grannen som stökar runt, tänker på vad han gör - kanske samma som jag?

Lägger barn

Hysch hysch hysch hysch hysch hysch hysch

Sjuk höst

2009-11-30T09:44:00.002+01:00

Jahapp, det var ju verklien läääänge sedan jag bloggade. Har helt kommit av mig, särskilt denna höst. Den har varit hel sjuk!

Ja, alltså alla har varit sjuka, sjuka och sen precis när man tror att barn och vuxna är friska - då blir man sjuk igen. Det har varit helt sjukt, jag har aldrig vabbat så mycket som denna höst och det känns ju verkligen i plånboken, särskilt när man arbetar deltid.

Vi har varit magsjuka, sedan kom förkylningarna, tätt följt av öroninflammationer hos barnen och precis när öroninflammation höll på att försvinna fick lilltjejen ögoninflammation. Mellan detta har jag varit magsjuk och min man har i olika omgångar opererat bort tänder. Så vissa helger har mormor fått komma hit och hjälpa till.

Min magsjuka har fått nått helt sjuka höjder. Den gick liksom aldrig över och dessutom har jag magknip och ibland extremt ont i magen. Till slut rådfrågade jag en kusin som är läkare, han klämde lite och sa att det verkade vara gallsten. Rådet var att avstå från alltför fet mat. Jag la om kosten och hoppades väl på att det skulle vända, men det gjorde det inte. Så allt kulminerade förra veckan då jag blev tvungen att vända när jag vara på väg till jobbet. På tisdagen ringde jag en annan kusin som är privatläkare och bad panikslaget om hjälp! Han skrev genast ut lite medicin, skrev en remiss för röntgen och ordinerade sträng kosthållning: INGET fett! Inget fett innebar verkligen inget fett! Så nu går jag runt och funderar HELA tiden på vad jag ska äte. Det är ganska svårt och det enda som verkar fungera är soppor. I fredags tog jag en tugga på lilltjejens pizza och det fick bedrövande konsekvenser.

Så om någon kan något bra recept utan fett, skriv gärna!
Jag är utsvulten och kan bara tänka mat, mat, mat och all god mat som jag inte får äta.

Nobels fredspris

2009-10-09T13:07:00.003+02:00

http://nobelpeaceprize.org/en_GB/home/announce-2009/

Jag är EXTREMT förvånad över detta. Har inte riktigt smält det än. Egentligen känns det lite för tidigt att blogga om det, men jag måste bara få ner mina spontana tankar.

Jag kan inte riktigt förstå hur man kan ge fredspriset till en sittande president vars land fortfarande för flera krig runtom i världen. Ett land som inte verkar minska sin inblandning i t ex Afghanistan. En president vars land har extrem segregation mellan olika etiska grupper. Ett land som fortfarande har stora klasskillnader.
Obama har ju ännu inte åstadkommit större förändringar, han har varit president i 9 månader. Man undrar om det är meningen att han ska drivas till förändringar? Men man kan väl inte hoppas på att han ska agera efter priset....eller?

Hur år det då med pris? Ska pris delas ut för kommande gärningar eller för utförda gärningar?
Jag ser framför mig hur vi på skolan ger pris för de elever som vi tror kommer att lyckas, med t ex bra betyg, eller elever som kommer att klara av orienteringen bäst, eller kanske med att skriva en riktigt bra novell. Intressant. Det kanske är så att det är jag som ska tänka om.....

Så spontant är jag riktigt upprörd och förvånad. Men givetvis känns det okej. Jag gillar ju egentligen Obama och blev riktigt glad över att han blev USA:s president, men att driva det så här långt, att höja honom till skyarna - DET är att ta i.

Ibland...

2009-07-30T22:07:00.003+02:00

Ibland orkar man inte mycket.
Idag har det blivit en sån dag... Allt började bra! Men på eftermiddagen tog krafterna slut. Ville bara skrika högt! Gråta! Banka på något (bankar aldrig på något)!
Gjorde inget av detta, istället gick jag ut i skogen och plockade svamp. Det hjälpte lite, men huvudvärken finns kvar och jag är deppig...

nummerupplysningen

2009-07-28T09:00:00.001+02:00

Har funderat över en sak.
Kan det fortfarande heta nummerupplysning om man kan fråga om vad som helst? Då är det väl bara upplysningen?

2009-07-27T23:08:00.002+02:00

http://www.helagotland.se/nyheter/artikel.aspx?ArticleId=5407471

Hm, ja vissa tror att de klarar av vad som helst.
Själv stod jag på stranden och såg när pappan och sonen gav sig ut i vattnet. Vi var flera som såg det och började prata om hur idiotiskt det verkade. Särskilt med en liten gammal optimist. Men, men, men...
Vi tittade på båten hela tiden och såg när den välte. Det knöt sig i magen, eftersom vi även sett att en liten pojke var med. Surfaren tänkte supersnabbt och medans han tog på sig våtdräkten, hjälpte hans tjej honom med brädan. Vi andra började gå mot brodern som var kvar på stranden och hade hela tiden ögonen på båten. Jag ringde 112 och hade dem hela tiden på linjen. De höll på att skicka en helikopter och ambulansen var på väg på en gång, från Visby. Det tar ca 1 timme för en ambulans att ta sig till Fårö och då får den speeda på. Hela tiden tänkte jag att jag skulle få göra HLR, hur var det nu...30:2 30:2. Som tur var gick jag en kurs i våras.
Som tur var behövdes det inte!!!! Pojken var väldigt chockad, men mådde under omständigheterna bra. Pappan däremot verkade helt oberörd och förstod nog inte vad han utsatt sin familj för. Han oroade sig mest för jollen.
Mamman var helt förtvivlad innan hon förstod att allt gick bra. Som min svägerska sa: Den där mannen kommer att få köpa mycket mycket fina presenter till sin fru under en låååång tid framöver.

Tack för mig - hej

Surf del I

2009-07-26T00:37:00.003+02:00

Har inte surfat alltför länge. Men mitt surfliv började på Lanzarote, Famara Beach, för 4 år sedan. Jag och min man var där på semester, körde runt i bilen med en ettåring. Hittade Famara av en slump och upptäckte surfingen. Min man hyrde en bräda och våtdräkt utan en aning om hur man gjorde, men han tragglade på ett tag och jag provade också. Vi blev fast båda två!

Sedan dess har vi testat att surfa i Venezuela och nu senast i Chile. Chile blev startskottet för en ny värld. Vi träffade en suverän surfare som gav oss lektioner och blev även vår vän! Jag upptäckte Chile med andra ögon. Såg mitt hemland på ett annat sätt.

Väl här i Sverige har vi försökt oss på surf. Min man mer än mig. Mycket också tack vare min kusin som har haft ungefär samma utveckling inom surfingen.

Men den här sommaren har det exploderat! Vi har surfat på Fårö och i Varberg. Vi har köpt en bräda och var sin våtdräkt. Jag tänker på surf nästan hela tiden. Det är en fantastisk sport och känslan av att vara i vattnet, nästan dränkas, kastas fram och tillbaka för att bara ta en våg, stå upp och känna farten och DEN känslan! Det är fantastiskt.

Men inställningen till surf är olika i olika länder. I Sverige anger man inte sina spots, man håller dem så hemliga som möjligt. Ute i vattnet är det en ganska hård stämning, vilket man särskilt får känna på som nybörjare....och tjej. I Chile däremot upplevde jag det motsatta, vänlighet och tålamod med nybörjare. Alla har ju varit där. I Chile var bodyboarders och surfare kompisar, här är de ovänner i vattnet.
Jag har en teori, förmodligen beror detta på att det i Sverige är mycket svårare att hitta platsen för vågsurfing. Det ska blåsa rätt och vara rätt sorts vind, för att vågorna ska bli av. Sen hoppas man ju på att det inte är en massa andra surfare där och trängs. Trist, men kanske förståligt om man är proffsigare. Jag hoppas bara innerligt att denna attityd förändras med tiden, för annars blir det en sport för idioter.

tack för mig - hej

Kolloliv del 2

2009-07-12T19:59:00.002+02:00

Dagbok från en kollodag:
Väcka sovande barn med vatten. Gick omkring med en hink vatten och en kopp. De barn som hann dra täcket över ansiktet drog jag undan täcket vid magen och kastade in en kopp kallt vatten... hihihi.
Arga barn vid frukosten, men ändå med glimten i ögat. Några småtjejer får frukost på sängen, bestod i att det på uteplatsen stod en säng och på sängen frukost, framdukat. De sätter sig snällt och äter sin frukost på sängen.
Sen är det dags för barnen att städa sina rum och olika områden. Ledarna röjer undan frukosten och delar ut eventuella mediciner.
9.30 går städinspektören igenom barnhuset. Kollar så att alla bäddat, sopat och städat. I slutet på perioden delas det ut priser för bästa rum. Vid samlingen går vi igenom förmiddagen. Det kanske ska filmas, badas eller paddlas kanot.
12.00 dags för god lunch.
På lunchen går klubbmästaren, en av ledarna, igenom vilka klubbar som finns att välja på. Barnen själva står för klubbarna. Det kan vara fotbollsklubben, mysklubben, pysselklubben, pingisklubben m m. Ett barn håller i det och de andra hänger på. En ledare finns alltid ute bland barnen, medans resten av personalen har möte mellan 13 och 14. På mötet går ledarna igenom eftermiddagens aktiviteter och eventuella nya händelser, något barn kanske mår dåligt, har hemlängtan m m.
14.00 samling. Eftermiddagen kanske består av någon lek. Kanske popcornleken, moppleken eller guldäpplet. De två första består i att ledarna blöter ner barnen, något som alltid urartar och slutar i vattenkrig.
15.00 kommer Alfredo och delar ut frukt. Alfredo är en utklädd ledare som kastar frukt på barnen.
Efter detta kan det fortsätta med bad eller lek.
17.00 god middag.
soft häng till 18.30 då det är samling igen. Nu är det dags för någon kvällsaktivitet. Kanske godisköp. Till godisköpet brukar det ingå någon klurig lek så att barnen fördelas till godiskön. En gång fick barnen dra sig ut till flytbryggan på en båt.
20.30 är det dags för kvällsfika. Någon kanske har bakat något gott?
21.30 läggningen börjar. En ledare kan berätta en rolig, spännande eller läskig historia. Kramringen är ett måste, för de som vill kan man ta i hand istället för att kramas. Huvudsaken är att alla säger godnatt till alla.
22.00 ska det vara släkt i taket och tyst i rummen. De barn som önskar kan ligga och läsa en stund eller ligga och viska till varandra. I barnhuset sover en ledare, jouren, och det är han/hon som bestämmer hur tyst det ska vara.

Nästa dag är det ny väckning med kanske disco och nya lekar...kanske maffia!

Kolloliv del 1

2009-07-09T13:42:00.003+02:00

När jag arbetat på kollo har jag tagit hand om andras barn dag och natt. Det är ett helt fantastiskt jobb och totalt olikt lärarjobbet. Som lärare måste man hela tiden se till att eleverna lär sig det man vill att de ska lära sig, man har mål som man måste uppnå osv. Men på kollo är allt som barnen lär sig ett plus. Det kan vara att lära sig att vara en bra vän, lära sig att simma i okänt vatten, övervinna sin rädsla för hajk, kryp och myggor eller kanske bara lära sig att leva utan datorer och mobiler. Det är helt fantastiskt att se barnen växa på kollo, växa som individer, och detta på bara 12 dagar. För vissa barn är detta första gången de är ifrån mamma och pappa, för andra barn är det en tillflyktsort från storstans negativa inverkan. Vissa barn kommer från välbärgade områden, andra från förorter med dåliga rykten. Alla blandas och umgås i 12 dagar. Man badar, leker, spelar fotboll, myser, läser böcker, spelar spel, busar, går spökrunda, bakar och umgås. Vissa hittar kärleken, andra hittar vänner för livet.

Tyvärr finns det ju de som tycker att kollo kostar för mycket pengar och gärna ser att även kollo privatiseras. Barnens Ö kolonier drivs just nu av en stiftelse, Stiftelsen Barnens Dag. Denna stiftelse "ägs" av Stockholm Stad. All mark och alla hus ägs av stiftelsen och det är dessa hus som man nu vill sälja ut. Politikerna vill få det att framstå som något positivt, som att kolloverksamheten kommer att finnas kvar. Och visst, det kan den ju göra i några år till. De som köper husen kan ju driva kolloverksamhet.....i några år. Men sen finns det inga garantier. Inga garantier för att man fortsätter att driva kollo, utan man kanske gör om det till spa, lyxhus eller vadsomhelst.

Ensam

2009-07-07T01:04:00.002+02:00

Har arbetat på kollo i 4 veckor och har nu en mellanlandning i Stockholm. Det känns helt otroligt att jag varit helt ifrån barn och man i en hel vecka!! Men imorgon åker jag till dem, på Fårö. Det ska bli så otroligt skönt att träffa dem igen.

Samtidigt har det varit otroligt skönt att vara ifrån dem lite. Jag har verkligen saknat dem och jag har märkt att det är lätt att ta dem för givet. De första dagarna skämdes jag lite för att känna att det var skönt. Men sen slappnade jag av i den rollen.

Så imorgon ska jag pussa och krama dem mycket och länge!

God natt

Summertime

2009-06-10T23:43:00.003+02:00

Har just nu Will Smiths bästa låt i huvudet, han har ju faktiskt också gjort lite musik, Summertime. Även om det inte känns som sommar tack vare regn och kyla så är det ju SOMMAR.

Sommaren började i måndags för mig, då jag gjorde min sista arbetsdag på skolan. Nu ska jag jobba på kollo i 4 veckor och sen ha lite semester. Vad som väntar till hösten har jag ingen aning om. MEN jag vet att jag kommer må bra och det är det viktigaste.

Varje sommar är det kul att sätta upp mål, saker man ska lära sig eller göra. Den här sommaren hoppas jag lära mig jonglera med käglor.
Dessutom ska jag njuta av varje sekund med min man och min familj. Livet är galet just nu! och jag njuter för fullt!

Theres an air of love and of happiness
And this is the fresh princes new defintion of summer madness

Skyltsafari del 1

2009-05-06T21:08:00.003+02:00

Flygplatsen i Zürich

Kanske den betyder, ge gärna flaskor (sprit) och presenter till personalen?

Samtliga flaskor och presenter lämnas här!?

Slå in allt extra mycket, vi öppnar gärna!

Uppsägning

2009-04-28T23:01:00.002+02:00

Idag gick det ut till personalen att jag sagt upp mig. Det kändes så oerhört befriande. Behöver inte längre hålla tyst när det ska planeras om framtiden. Det var som att flera knutar bara släppte, axlarna skönk lite för en stund. Sedan händedet saker på jobbet som gjorde att axlarna åkte upp igen, det började verka och snart var huvudvärken tillbaka.

Har mått ganska dåligt på jobbet en längre tid och har inte orkat med. Dessutom har kroppen sagt ifrån, tar medicin mott högt blodtryck och har besökt läkaren alltför mycket för min huvudvärk. Så för några veckor sedan sa jag upp mig. Det var det bästa jag gjort på riktigt länge! Vet inte riktigt vad jag ska syssla med i framtiden och vet inte ens om det är lärare jag vill vara.

Att vara lärare tar så mycket på krafterna. Blir så ledsen över att så många mår dåligt, båda elever och föräldrar. Tar dagligen med mig jobbet hem i tankarna och är så oerhört trött när jag kommer hem, så det enda jag orkar med är att lägga mig på sängen eller soffan.

Många gånger går jag ifrån jobbet och önskar att jag kunnat göra mer. Så kändes det idag också. Det är så mycket jag vill göra, så mycket jag vill förändra, men så lite lust och kraft.

Städhelg

2009-04-26T19:44:00.002+02:00

Så var årets städhelg avklarad. Varje vår och höst har vi en städhelg här på gatan, då kommer det två stora container och man kan slänga allt mellan himmel och jord. Lite fynd gör man ju också. Mina fynd: 4 Kosta Boda glas och 2 Orreforsglas. Helt oanvända! Dem ska vi ha i vår nya lägenhet i CHILE!

...när jag är nere....

2009-04-18T08:58:00.002+02:00

http://www.youtube.com/watch?v=Sv5iEK-IEzw

Nya vägar

2009-04-11T07:30:00.002+02:00

Jag har stannat upp, lyssnat och lagt om, helt.
Tvingades att lyssna till min kropp och tankar som jag grubblat på länge. Så, i onsdags ringde jag ett jobbigt samtal och sa upp mig på jobbet. Jag vet! Det är lågkonjunktur och finanskris och allt vad det heter. MEN jag kunde bara inte vara kvar på jobbet, det höll på att äta mig inifrån och ju mer jag tänkte på det desto mer kändes det som en ohållbar situation. Jag letade efter fel och misstag för att få anledningar till att sluta, fastän jag egentligen vetat om det länge, jag trivdes inte.

Den senaste tidens händelser, inte bara Sabina, har fått mig att fundera på livet och vad man håller på med. Stressar till jobbet, stressar på jobbet, stressar hem för att umgås någon timme med barnen. Livet är mycket mer värt än så.

Just nu är jag på Västkusten och andas in nya friska vindar! Jag känner mig piggar, gladare och lyckligare.

Tisdag 31 mars

2009-04-01T04:34:00.002+02:00

Idag fick jag previlieget att gå upp. Jag kunde känna lukter, se himlen och känna solen som värmde mot mitt ansikte. Jag kunde krama mina barn och min man, säga att jag älskar dem. Jag åkte till jobbet och såg människorna runt omkring mig, trängas och stressa. Jag kunde ta på dem, men kände att jag gick omkring i en bubbla.
Idag var det inte alla som fick uppleva världen och livet. För vissa tog livet slut just idag. För vissa var deras bäst-före-datum just idag. För Sabina Najjar tog livet slut idag. Just idag fick hennes nära och kära ta ett sista farväl.
Har ett tydligt minne av Sabina som sitter i vårt kök och äter chilenska piroger, vi var småtjejer och hade hela livet framför oss.
Imorgon kommer jag att gå upp, känna lukter, se himlen och känna solen som värmer mot mitt ansikte. Jag kommer att krama mina barn och min man, tala om för dem att jag älskar dem. Jag kommer att åka till jobbet. Men jag känner nu att mitt liv är min familj och de som älskar mig, det är dem jag måste vårda, för jag vet inte när min tid är över.

Pissdagarna hopar sig - idag nådde det toppen

2009-03-26T21:49:00.003+01:00

Som sagt, har gått omkring med huvudvärk i flera veckor. Nästa vecka har jag en ny läkartid, nu börjar läkaren dessutom förstå att jag kanske måste till en specialist. MEN innerst inne börjar jag personligen inse att jag börjar nog bli utbränd (läs: skitless på läraryrket). Har jättesvårt för att se något positivt. Allt är mörker.
Idag gick jag tidigare från jobbet, vilade lite hemma. När jag mötte minsta lilla motgång här hemma började jag gråta!! Lilltjejen fick till exempel inte dagisplats där vi önskat, till hösten. Med 5-åringen har vi tidigare fått flera "nej" från olika dagis - INTE en enda gång grät jag för detta. Vad händer???
När jag hade vilat och gått en liten promenad med barnvagnen, kändes allt genast mycket bättre.

Sen kom nästa smäll: pengar. Idag har våra plånböcker sugits totalt tomma. Bilen på verkstaden, dyra tandläkarbesök inplanerade, pengar som ska läggas till för en investering m m. Dessutom har jag förmodligen inte fått löneförhöjningen som jag har rätt till. Så tillbaks till noll och Lille Skutt tårar.

Å andra sidan - vad har jag att klaga över? Det finns de som har det miljoner gånger värre än mig.

Rätt yrke?

2009-03-23T17:15:00.002+01:00

Idag har jag haft en pissdag som lärare. Ibland, idag och just nu, undrar jag om jag verkligen valt rätt yrke. När jag började med detta var jag positiv och under min 6-7 år som lärare har jag alltid stått pall. När elever varit dumma, så har jag bara låtet det rinna av mig, goretex. Men ibland, idag, tar det stopp. Vet inte om det beror på att jag fortfarande är lite förkyld och trött eller vad det är? Men jag känner mig förbannat less på att få höra fula ord från elever. Trött på elever som skriker åt mig. Trött på elever som skrattar åt mig och tror att jag är en idiot. Trött på elever som skyller på mig när det inte går som de vill, bl a med betyg. Trött på att arbeta på skolor där man inte satsar på personalen, där man sliter ut. Trött på att föräldrar inte tar hand om sina barn, bryr sig om. Helt enkelt trött på hela skiten! I vilket annat yrke tål man detta utan att få tillräckligt betalt för det? När får jag positiv feedback? När får jag höra att jag är bra, på konkreta saker?

Det är tur att jag har en man som stöttar här hemma. Imorgon tar jag nya tag och sminkar på leendet igen. TOPPEN!

Söndagstankar

2009-03-22T15:43:00.002+01:00

Idag var vi på utflykt till Gålö. Det var otroligt roligt och skönt. Vi grillade korv och hade det toppen. Som tur var var det inte så blåsigt. Vi var vid en camping och där blev det lätt att hitta en grillplats med en bänk för att sitta ner och äta.

Imorgon ska jag till jobbet igen, har tänkt på det hela dagen... Var ju sjuk en del förra veckan och ligger därför efter. Ska ha flera utvecklingssamtal och har inte planerat någon lektion denna vecka. Så egentligen är det väl det jag borde göra just nu. Men huvudvärken gör att jag inte orkar med det, just nu. Det känns som att jag jagar och inte hinner ikapp. Vad gör man då?

Resten av familjen är någorlunda frisk och det känns bra!

Tittade på Robinson igår. Äntligen känns det lite mer på riktigt. Deltagarna får slita lite mer och det är inte den bästa platsen att hamna på. Men trist med för många naturbilder och inflygningar, det tog tid från själva programmet. Kul med folk som handlar först istället för att tänka, hahaha! Det blir riktigt roligt. Hörde, för övrigt, på radion att Robinsongänget hade varit ute på stan för någon vecka sen. Då ville de gå förbi köer och komma in gratis på uteställen. Det var ju bara det att ingen kände igen dem, eftersom programmet inte sänts ännu. HA! Det är humor och att ta sig själv på lite för stort allvar.

100 armhävningar - dag 0

2009-03-17T09:17:00.002+01:00

Är superförkyld så idag blir det inte heller några armhävningar. Försökte igår, men orkade typ 5!!! Har ju väldigt ont i kroppen, så det var ingen idé att fortsätta.

Så jag är fortfarande på dag 0, första veckan....

100 armhävningar

2009-03-16T01:05:00.002+01:00

http://hundredpushups.com/
Skulle börjat på måndag, men får nog skjuta på det till tisdag. Man ska på 6 veckor klara av att göra 100 armhävningar. Startade igår och kunde då göra 15 armhävningar!!

Ni ska få följa utvecklingen här på bloggen.

Söndagssjuk

2009-03-15T10:24:00.003+01:00

Idag vaknade hela familjen sjuk, det började egentligen igår kväll. Lilltjejen fick feber och hostade tills hon kräktes, 5-åringen fick ont i öronen och har nog en påbörjad öroninflammation. Dessutom är jag och min man snoriga, hostiga och hängiga.
Så idag ringde vi min mor vid 06 och bad henne komma och hjälpa oss. När man har två barn och själv är sjuk så blir det SÅ tungt. Ingen orkar något och alla är på dåligt humör.
Vet inte riktigt vad vi ska göra för att bli friska. Det kanske bara är att genomlida?

För övrigt, kunde det ju inte bli en tråkigare melodifestival när "svenska folket" bestämde sig för att skicka en operasångerska, som gör konstiga miner, till Moskva.

Kalastips - Robotkalas

2009-03-13T16:54:00.005+01:00

För två veckor sedan hade vi robotkalas för vår 5-åring. Vi visste egentligen inget om något robotkalas, men 5-åringen hade önskat sig det och då fick det bli så.

Vi klädde ut oss i familjen. Jag och min man med blå tajts från H&M, gamla klänningar, luvor från 5-åringens overaller, solglasögon, handskar och silverskor som vi sprayade själva. Med 5-åringen gjorde vi det enkelt och köpte en transformersdräkt på BR-leksaker.

13 barn (både killar och tjejer) kom och då var det ordning och planering som gällde. Vi hade dukat fint och målat en vit duk med robotar, så att känslan av robotkalas skulle finnas. Vi hade även blåst upp en massa ballonger och lagt dem i ett påslakan för att ta fram till ballongdisco. Förberedde även charader, som skulle framföras på robotvis. Vi hade faktiskt både piñata och robotdamm.

Ballongdisco: Ha en massa ballonger redo. "Töm" ett rum på värdefulla saker, i vårt fall blev det vardagsrummet. Sedan är det bara att ta fram alla ballonger och sätta på musik. Barnen får sedan fritt springa runt med ballongerna. Mycket lyckat och omtyckt.
Robotcharader: på post-it lappar hader min man ritat olika saker som man gör, t ex borsta tänderna, hoppa, prata i telefon osv. Sedan fick varje barn, en i taget, komma fram och välja ut en lapp som de skulle spela upp för de andra. Också lyckat och omtyckt. Vissa barn ville bara gissa, andra ville göra charader hela tiden. Några ville ta samma om och om igen. Vi lät barnen bestämma lite av spelreglerna. Behöver ju inte vara så som vi vuxna tänkt ut.
Piñata: En bekant hade gjort en piñata som en robot. Egentligen är vi inte så förtjusta i piñata, eftersom barnen får "slåss" om godis. Men födelsedagsbarnet tyckte det var jättekul! Piñatan fyllde vi med popcorn, konfetti och godis. Det blir ganska smutsigt efter en piñata, men det var väntat.
Robotdamm: Vi hade gjort "vanliga" fiskedammspåsar, men istället la vi dem i en tunna. Sedan fick barnen en och en gå fram och försöka plocka upp dem med en robotarm. Robotarmen var egentligen en griptång. Detta uppskattades MYCKET. Alla ville leka med robotarmen efteråt.

Alla barn gick hem och var superglada och nöjda. Några barn hade klätt ut sig. Här kommer några av utkläderna:

Robotprinsessa, vanliga kläder/klänning och ovanpå det tyll som mamman sytt med resårband och kunde dras upp och ner, som kjolar.
Robot, vanliga kläder undertill. Själva roboten var gjord av en papperskasse som man dekorerat med aluminiumpapper. På axlarna var det toarullar insvepta med aluminiumpapper. Sedan hade man satt en röd cykellampa vid hjärtat, som gick att tända och som även kunde blinka. Från denna gick det sladdar upp mot axlarna. Denna var SUPERfin!

Snabbt boktips

2009-03-10T08:42:00.004+01:00

Har börjat läsa en ny bok, Den besynnerliga händelsen med hunden om natten av Mark Haddon. Helt underbar och härlig bok som handlar om en autistisk pojke och hur han ser på världen. Får berätta mer om den sen, men jag fastnade direkt för ett citat.

"Jag tycker att primtal är som livet. De är mycket logiska, men man kan inte lista ut reglerna även om man skulle ägna all sin tid åt att fundera på dem."

För övrigt: Tack, Cecilia, för att du fyller mig med spännande litteratur! Jag behöver verkligen det!

Feminism?

2009-03-09T00:07:00.002+01:00

Ett annat ord som jag tröttnat på idag, 8 mars, är feminism. Detta ord har aldrig missbrukats så mycket som idag! Överallt feminism, feminism, feminism. Men ingen tycks veta vad det egentligen innebär eller betyder. Alla kommer med sin tolkning.

Alltför ofta missbrukas det och används som en synonym till humanism. Strölyssnade på radion idag och en s.k. feminist sa: feminism - att vara jämlik och att arbeta för jämlikhet och jämställdhet, vad gäller färg, ursprung, sexuell läggning och kön. VA!!! Bara för att man tycker att homosexuella har samma rättigheter som heterosexuella så betyder det väl inte att man är feminist? Eller att man har samma rättigheter oavsett färg och ursprung??!!! Lyssnade lite till, men orkade inte med hennes svada. Tyvärr orkade jag därmed inte heller höra vem detta var.

Själv tycker jag nog att jag är en humanist och ibland kanske en feminist i vissas ögon. Men jag kan inte påstå att jag står längst fram och skanderar. Nä, jag jobbar under ytan på hemmaplan. Uppfostrar mina barn till humanister och lär dem att båda könen SKA ha samma rättigheter. Sedan är det ju inte alltid så här hemma heller, men det beror snarare på ålder och personlighet. Min man och jag, tycker jag, är oerhört jämställda. Något som många höjer ögonbrynen för är att han tar längre föräldraledighet än mig. Med den äldste tog han 10 månader, medan jag tröttnade efter 8. För övrigt tycker jag inte alltid att jämställdhet handlar om VAD man gör utan snarare VARFÖR. Min man byter blöjer, är hemma, lagar mat, städar och gör allt det som önskas och förväntas av andra. Varför? För att han ser att det måste göras, inte för att jag ber honom eller för att det förväntas av honom. Vi har aldrig tjafsat om ett blöjbyte, varför? För att vårt barn behöver byta blöja och då är det bara att göra det - oavsett kön.

Vi är alla vinnare!

2009-03-08T20:15:00.002+01:00

Tittade på Melodifestivalen igår...okej jag erkänner, har tittat varje lördag. Det blir lätt att man tittar när man har en 5-åring hemma. Det är i stort sett hans favoritprogram...och mitt....

Blir så otroligt fascinerad av hur ordet vinnare används i media dagen efter. Hur kan man vara vinnare om man bara gått vidare till en final? Vad blir då den som vinner finalen? Vinnarens vinnare? Dessutom var det andra chansen igår, de som inte kom vidare i en första chans, de som inte var vinnare utan förlorare.

Men det är härligt att ordet vinnare har en ny innebörd. Nästa gång jag är på arbetsintervju och går vidare till ett andra möte, ska jag säga: Jag är en vinnare! Jag har segrat!

Tvi och fräs till alla dumma, kränkande, läkare

2009-03-06T14:41:00.005+01:00

Har inte bloggat på ett tag, eftersom jag mått dåligt både fysiskt och psykiskt. Ont i huvudet och psykiskt pga jobbet. I onsdags hade jag hur som helst ett återbesök hos läkaren. Ett återbesök som jag sent kommer att glömma. Totalt var jag inne hos läkaren i 5 minuter. Under denna tid lyckades han kränka mig och behandla mig som livet inte var värt ett dyft.

Jag berättade för honom om veckan som gått, huvudvärk, huvudvärk, huvudvärk. Han lyssnade och sa att proverna inte visat på något fel. Allt stod rätt till. Men blodtrycket ville han göra en ny 24-timmarskontroll på. "Jahapp, var det något mer?" Ja, huvudvärken, JAG STÅR INTE UT! ville jag skrika, men sa det i lugn ton.... "Det är nog så att du helt enkelt får stå ut", hade duktige läkaren mage att säga!!!! Först trodde jag att nästan att han skämtade, men insåg ganska snabbt att han var fullt allvarlig. Jag blev stum och han började fylla ut med att jag borde kolla ögonen och hur var det med sömnen? Jag berättade att min man tar allt på natten, med barnen. Han går upp, tröstar, ger välling och lägger sällan barnen i vår säng. Allt för att jag ska få en god sömn. "Oj, vilken tur med en sån underbar man", blir läkarens kommentar. Nu vaknar bitterfittan i mig och jag blir ursinnig. Vad menar han? Om det hade varit tvärtom, en man som besökt honom för huvudvärk i 2 veckor, hade han då berömt frun????? Förmodligen inte!!! Efter detta vill han släta över allt med att ta betalt, 140 kronor. Det knyter sig i min mage! Jag får betala 140 kronor för att en idiot till läkare ska säga: proverna visade inget, vi kollar ditt blodtryck igen (4 gången, och som läkaren själv sa: huvudvärken beror nog inte på högt blodtryck, snarare lågt), stå ut med huvudvärken, underbar man och 140kronor TACK! Jag betalade argt, reste mig och vände ryggen mot honom. Läkaren försökte sig på ett tafatt tack och hejdå. Jag svarade knappt utan ville bara ut, ut, ut.

Väl hemma kom tårarna, Lille-Skutt tårar som aldrig förr. Min man tröstade mig och sa att vi går till en annan läkare. Men jag var redan kränkt, förödmjukad och tillintetgjord. Vem ska laga det?

Sportlovsonsdag

2009-02-25T20:27:00.003+01:00

Denna vecka är jag ledig från jobbet, vilket är fantstiskt skönt. Jag har umgåtts mest med vänner. Har ganska mycket att ta igen eftersom jag varit borta i 3 månader. Tyvärr har jag ju även haft huvudvärk VARENDA dag.
Totalt ingtag av medicin mot huvdvärk idag:

2 paracetamol långverkande
1 maxalt, migränmedicin
2 treo

Gick till slut och la mig vid 15. Gav upp! Då har jag dessutom varit på massage idag, vilket var superskönt!

Ska det vara så här??????

Fettisdagen och förlovning

2009-02-24T21:53:00.003+01:00

Min 5-åring kom på den fantastiska idén att göra egna semlor idag, denna fettisdag. Innan jag hade hunnit hem hade min man börjat med bullarna. De blev supergoda och jag vet faktiskt inte hur han lyckades! Sedan hjälptes vi åt allihop med att vispa grädden och fylla dem. Det blev en underbar stund i köket! och semlorna blev väldigt snygga och underbart goda!!!!!

Japp äntligen har det då hänt, prinsessan och Daniel får varandra. Min man är förvånansvärt insatt och emotionell kring detta. För mig, som inte är royalist, var det mindre intressant. Men allt eftersom jag såg sessan och Daniel tillsammans, mer och mer på TV så tyckte jag att det var väldigt gulligt. Daniel tar sin roll med bravur! Han verkar ha legat i träningsläger i 7 år och nu fick han allt visa vad han går för. Han är fantastisk!

Så hädanefter tror jag att det inte bara kommer vara semlor vi äter denna dag, 24 feb, utan det skulle inte förvåna mig om man tar fram en särskild semla eller bakelse för de trolovade. Kanske sessasemlan, Danielbakelsen, trolovningstårtan eller ....?

bitterfittan är min räddning

2009-02-23T16:58:00.002+01:00

Har varit hos läkaren idag, eftersom min huvudvärk förföljt mig i en vecka! Trodde att den skulle går över nu när det var sportlov och jag är ledig, men icke. Blodtrycket är fortfarande högt och det enda jag vill göra är ligga i sängen.

Det jag ibland orkar göra är att läsa Bitterfittan av Maria Svedland. Den är helt otroligt rolig! Om en 30-årig mamma som åker till Teneriffa i en vecka, ensam. Hon anser nämligen att hon blivit en bitterfitta.
Får återkomma med en liten recension när jag läst ut den.

Söndagspiss

2009-02-22T20:13:00.002+01:00

Idag har det varit en riktig pisspissdag.
Vaknade tidigt och gick upp med barnen, bakade scones till min underbare man och lät honom sova ut. Han har ställt upp så oerhört mycket för mig den senaste tiden.
Plötsligt brast allt. Kände mig sämre och sämre och blev superkänslig. Tog åt mig av allt och ville bara gråta. Blodtrycket gick upp jättemycket och jag har i stort sett bara legat i sängen hela dagen. Orkar INGENTING!
Inte blir det bättre av pissvädret heller. Snöstorm, mörker och kyla.

kalastips

2009-02-21T15:48:00.003+01:00

Idag följde jag med min son på barnkalas. Det var faktiskt ett av de bästa kalas jag någonsin varit på!! Först fick barnen lite tårta, popcorn och gottis. Sedan tog värdparet fram en massa ballonger och i vardagsrummet fick barnen leka loss till musik. Efter det togs ballongerna bort och det var dags för sagostund. Mamman satte barnen framför sig och beredde sig med pennor och papper. Barnen fick sedan bestämma olika delar i sagan. En saga som fantiserades ihop och målades på papper. Otroligt bra idé! Kalaset avslutades med traditionell fiskdamm. Vi föräldrar bjöds så klart på kaffe och tårta.
Tänker nog sno någon idé inför min 5-årings kalas nästa helg.

Hemma....sjuk...

2009-02-20T08:36:00.002+01:00

Nu har jag stått ut på jobbet hela veckan, trots förkylning med feber och hosta. Plus det höga blodtrycket som har varit extra högt denna vecka. Men igår tog det stopp. Kroppen sa ifrån allt vad den kunde och jag blev tvungen att gå hem. Blir så förbannad på mig själv. Att jag tvingar mig att göra saker som jag inte vill, som att gå till jobbet trots allt. Dessutom tär det ganska mycket på psyket. Funderar mycket på mitt arbete och vad det gör med mig. Vilket klimat där är, om man inte kan vara hemma trots att man känner sig piss?

Filmtips - La Zona

2009-02-15T18:21:00.003+01:00

La Zona regisserad av Rodrigo Plá är en gripande film. Den handlar om ett lyxigt inhängnat bostadområde mitt i Mexico City. Utanför är fattigdomen påtaglig och tre killar får en natt chansen att ta sig in. Ett inbrott urartar och filmen biter sig fast under skinnet.

Filmen får en att fundera över människovärdet och vad som händer när klasskillnaderna har blivit så stora att man är villig att försvara sig med alla medel, även otillåtna. Den visar även på den enorma korruption som finns i många Sydamerikanska länder.

Eftersom jag precis har befunnit mig i Chile i 3 månader så kändes denna film oerhört aktuell. Liknande områden finns i Chile, med vakter och stängsel. Dessutom ser man ett överklassen blir mer och mer isolerad och anser sig ha rätt till andra regler och normer. Flera gånger undr min resa blev jag chockerad över hur betydelsefullt pengar är. En dag, hade vi inte tillgång till våra kontokort. Det var fruktansvärt! Man kändes sig utanför och det var som att folk inte såg åt ens håll.

Cash is king

ännu en veckan har gått...

2009-02-13T21:05:00.002+01:00

Nu så här inför helgen har jag dragit på mig en rejäl förkylning. Har absolut inga krafter och vill helst bara ligga ner och vila. Har ju jobbat hela veckan och eftersom jag inte är så van så blir det jobbigt. Stressigt på jobbet dessutom, när man varit mammaledig i ett år.

Hoppas och väntar bara på att detta ska gå över så att jag blir lite mer positiv. Låter ju som en riktig gnällspik.

Campylobacter

2009-02-09T18:41:00.002+01:00

Japp, så heter den bakterie som jag fick i mig under resan. Kul!!! Det känns i alla fall skönt att veta vad det är för shit jag fått i mig. Måste bara vara noga med hygienen, särskilt efter toabesök, och får inte laga mat. Till min mans stora besvikelse....

Imorgon ska jag tillbaka till jobbet. Nya krafter, nya tag.

Blodtrycket har det blivit sämre med också.... 149/98 hade jag igår kväll efter att ha legat i sängen i ca 30 min och vilat med lilltjejen... Hur normalt är det när man dessutom tar medicin??? Blev lite skärrad häromdagen när jag läste att risken för hjärnblödning är större! Hade nog inte fattat att det var såååå allvarligt. Det är nog så jobbigt att komma ihåg och ta medicinen varje dag. Det var som en läkarbekant sa: När man tar medicinen är det som ett nederlag, man erkänner för sig själv att man är sjuk. Precis så är det för mig. Jag vill inte vara sjuk och har nog inte trott att jag är sjuk. Känner ju egentligen inte av blodtrycket sååå mycket, eller så känner jag bara inte efter.....

Äntligen helg!

2009-02-07T23:46:00.002+01:00

Hrm, ja äntligen blev det ju helg. Men min helg började nog i torsdags. Blev sjukskriven. Har dragit på mig något dåligt i magen och läkaren sa åt mig att absolut inte gå tillbaka till jobbet.... Kändes ju verkligen skönt att höra läkaren säga ord som: parasit, amöba och salmonella. Så nå får jag vänta på testerna och se vad de visar. Förhoppningsvis inget... Hörde att man typ kan få salmonella i lederna, typ knät???? Låter helknäppt!!

Melodifestivalen startade igen idag, lördag. Fantastiskt roligt! Om det inte vore för alla jäkla omgångar och röstningar som man inte fattar ett dugg av. Nä, jag lever nog kvar i 80-talet. Tittar mest för att sitta och kommentera röster, klädsel och dans. Alcazars klädsel var underbar! tillbaka till 80-talet. Dessutom tyckte barnen om den, 4-åringen tyckte att det var snyggast klänning och lilltjejen skakade på rumpan. Förr eller senare kommer nog även jag dansa till denna dänga. Emilias låt var bra, men jag tycker att den tappade i refrängen. Påminde väldigt mycket om en Bo Kaspers låt, kommer bara inte på vad den heter. De sjöng den med Lisa Ekdal. Så jag är nöjd med de som gick vidare. Sen förstod jag inte vad som hände med af Ugglas låt? Gick hon vidare? Till vad? Låten fastnade, men kändes tjatig "snälla, snälla, snälla". Lät som min 4-åring!!!

Tillbaka till verkligheten

2009-02-02T21:16:00.002+01:00

Så var man då tillbaka från 3 månaders resande. Det har varit helt fantastiskt och idag började så jobbet.

Jobbet var verkligen jobbigt. Var helt slut efter 2 timmar och ville bara hem till lilltjejen och mannen. Det är han som är pappaledig nu och ska vara det ett tag framöver. Förundrades över hur folk orkar arbeta hela dagen. Men det gick helt okej och det roligaste var ju att se eleverna igen.

chillaichile.blogspot.com

2008-10-31T10:27:00.000+01:00

Nu är det inte många dagar kvar. På måndag åker vi till Sydamerika och Chile i 3 månader. Så denna blogg kommer att ligga lite lågt. Istället ska ni alla hänga med på resan och läsa vår reseblogg:
www.chillaichile.blogspot.com
Vi har redan börjat skriva lite om förberedelser och resfeber.

KRAAAAAAAAMMMMM

Läkarbesök, huvudvärk och mörker.

2008-10-29T16:29:00.002+01:00

Idag har jag haft världens huvudvärk, jaaa migrän brukar man kalla det.
Var även hos läkaren med lilltjejen. Hon har ju varit snuvig och förkyld ett tag. Som tur var var det inget fel på henne. Hade ju annars varit tråkigt så här inför resan. Jag var själv hos läkaren i måndags för mitt blodtryck. Fick nya mediciner och ska ta nya prover på fredag. Har fått köpa en egen mätare som jag ska ta med på resan.
Sen, detta mörker! Åh, jag blir så deppig av att det blivit kallt och mörkare. Det känns oerhört skönt att slippa detta snart. Jag är helt enkelt inte gjord för att leva i ett kallt och mörkt land, halva året. Jag behöver sol och värme! Min kropp skriker!!! och det värker i hela mig. Men snart snart snart........

Nästan helt slut....

2008-10-26T09:05:00.004+01:00

Åh, fredagen gick toppen och tro det eller ej, men det blev inte så stressigt. Lunchen med min man var supergod. Koreansk restaurang, Arirang Vega, vid Odenplan. Lite dyrare, men verkligen super supergott.

Festen på kvällen var toppen! Vi hade det som krävdes för en lyckad fest; bra musikanläggning, massor av is, massor av virke och alla underbara vänner!!!!

Lördagen blev inte så farlig som jag trodde. Trodde nog att jag skulle vara betydligt mer bakis, men icke. Mådde toppen, men var lite skakig. På vår gata har vi städhelg denna helg och jag var tvungen att visa mig lite ute och hjälpa till. Det gick bra. På kvällen var det pub i vårt pannrum, jag var bl a med och anordnade det. Hm, drack ett glas vin och somnade när jag skulle lägga barnen. Så jag gick aldrig tillbaka till puben.

Idag ska vi fira N med familjen. 4-åringen tycker fortfarande att vi borde ha 35 tårtor eftersom pappa fyller 35. Hm, det blir nog bara en.

Någon blodtrycksmätare har jag inte hunnit köpa! Vad ska doktorn säga imorgon, när jag träffar honom?????

Grattar N på morgonen med present och frukost.

Festen i fredags, frågesport och drinktävling.

Förberedelser inför imorgon

2008-10-23T22:47:00.002+02:00

Imorgon, fredag fyller N 35 år!!!!
Så idag har jag jobbat och sen förberett, förberett och förberett. Ganska nöjd med pappet för en musiktävling som vi ska ha på festen. Hinner knappt med presenten som jag själv ska ge honom!!!
Antar att det imorgon kommer att vara en helt galen dag. Ska lämna barnen hos min mamma, käka lunch med Nik, hämta någon diskoutrustning i ett suspekt stort hus i Huddinge ;), handla inför kvällen, städa inför kvällen, ställa iordning allt, käka middag och mitt någonstans borde jag även hinna köpa mig en blodtrycksmätare - för att mäta blodtrycket hemma på egen hand - har läkaren sagt......LYCKA TILL.........

För att inte snacka om att jag i natt som vanligt kommer att ligga och träna mig på den obligatoriska födelsedag-hos-Rubin-sången. Att det tagit 7 år att lära sig den är ju ett mysterium.

Underbara INTERNET

2008-10-23T00:01:00.002+02:00

Visst är internet underbart! Har just bokat en lägenhet i Viña del Mar. Hörnet Av San Martin och 12 Norte. I höghuset. Med utsikt mot vattnet!!!!

http://maps.google.com/?ie=UTF8&ll=-33.01174,-71.549964&spn=0.009141,0.02738&t=h&z=16

Dessutom, här kan se var min farbror bor, älskade Flaco (= Smalis). Vid femman, på Panamericana 5, norr om Nogales.

http://maps.google.com/?ie=UTF8&ll=-32.709311,-71.189346&spn=0.146751,0.307617&t=h&z=12

Chilla i Chile

2008-10-21T12:59:00.002+02:00

Kolla in vår blogg om resan, den efterlängtade långa resan. Vi har redan börjat lite smått, men kommer att under resans gång berätta om vad vi har för oss.

www.chillaichile.blogspot.com

Måndagsstök

2008-10-20T21:08:00.002+02:00

Åh, imorse ramlade lilltjejen i hallen - 3 trappsteg på ett klinkersgolv fullt av grus. Så nu är hon alldeles svullen och lite ärrad i ansiktet. Usch, fick superångest när det hände. Hon har ju börjat krypa och inte trodde jag att hon rörde sig sååå snabbt. Hann ju knappt titta bort. Började nästan själv gråta när jag hördes hennes ilande skrik. Som tur var var 4-åringen fortfarande hemma, så det var bara att skärpa sig och låtsas som att det inte var så farligt, så att han inte skulle bli rädd.

Sedan bar det av till dagis, för en suverän lämning. Upp till min kära mammagruppskompis, U och hennes S. Fick prata av mig chocken och fick gott kaffe med gammal mjölk. ;) Promenad och sen in till Söder. Gick bl a till Bokslukaren vid Mariatorget. Rekomenderar den till alla som har barn runt sig. Hem igen en snabbis, hämta på dagis. Plockade och städade hemma, när en kompis till 4-åringen kom över för att leka. Full rulle hela kvällen och ännu kl.21 är 4-åringen vaken. Han sitter här bredvid mig och undrar över vad jag skriver. Mysigt!

Söndagslugn

2008-10-19T21:43:00.004+02:00

Idag har vi umgåtts med svärfar och hans fru. Vi gick en lång promenad vid Ulriksdals slott. Mycket vackert och jag kan verkligen rekommendera detta!

Tyvärr var starten på denna dag inte den bästa. 4-åringen har verkligen kommit in i någon slags trotsålder. Han ifrågasätter allt och blir oerhört ledsen när han inte får som han vill. Vi har ju hittills haft "tur" med honom. Han har varit superlugn och alltid gjort som vi sagt, men är det andra bullar. Detta ledde till en total mealtdown innan vi satte oss i bilen. Jag skrek, 4-åringen skrek, 4-åringen gallskrek och grät och jag gick till bilen för att lugna ner mig. Bråket började med att han inte gör som han blir tillsagd. Vilket är oerhört frustrerande. Efteråt bad alla vandra om ursäkt och vi redde ut vad som hänt, det kändes skönt. Sedan var det lugnt och skönt resten av dagen.

På bilderna ser det ju verkligen harmoniskt ut!

Slutammat

2008-10-17T17:22:00.004+02:00

Japp, för ca 2 veckor sedan la jag av, med amningen. Det känns jättebra och inte en dag för tidigt. Det känns som att få tillbaka sin kropp, om än lite annorlunda. Har ju inte alls samma kroppsform som förr, BK (Before Kids). Brösten hänger och magen putar fortfarande ut...men... det är tur att jag redan är gift. Hehehe.
Det känns hur som helst fantastiskt skönt att få sin kropp tillbaka. Det är som att någon annan besuttit den, lånat den av mig. Evelyn is Back! och nu tänker jag rocka fett!!!!! Mhuuuaaaa, behöver ju träna lite/ganska mycket. Har inte rört mig på över ett år, förutom barnvagnspromenaderna.
Hmmm, ikväll ska jag käka lite chips, dricka lite öl och kolla på film, In to the Wild. Jobbar verkligen stenhårt för att få tillbaka mina former.

2008-10-16T22:50:00.002+02:00

Fortfarande snorig, men arbetade lite idag....

För övrigt har jag extremt många listor på gång just nu. En arbetskamrat och jag hade en diskussion en gång (för typ ett år sedan) om listor, om de lugnar eller stressar. Det bästa är ju när man kan stryka på sin lista. Just nu fylls mina listor bara på och just att de är så många gör det hela inte bättre. Listor just nu:

packlista 4-åringen
packlista lilltjejen
Min packlista
Saker att göra inför resan
Att göra imorgon
Present till N som fyller 35 nästa vecka (tom lista!!)
folk att ringa
att göra på jobbet

Och titta! här blev det ju en till lista - Fantastiskt! Någonstans har jag läst/hört att man bara ska skriva sina 6 viktigaste saker att göra inför morgondagen och stryka dessa och sedan fylla på.... Funkar inte för mig!

2008-10-15T16:20:00.002+02:00

Ont i kroppen, trött och sliten. Punka på bilen och en gnällig bebis. = Mitt liv idag.

2008-10-13T10:54:00.002+02:00

Var på fest i helgen på BÖ. Det var väldigt roligt, men usch vad gammal jag kände mig. Jag sprang mest runt och roddade kring barnen, gick långa promenader och pratade lite då och då med andra vuxna. Sedan när dansandet satte igång, svepte åren över mig. Jag märkte att jag inte alls orkade med och att jag mer än gärna hade gått och lagt mig vid 22. När jag pratade närmare med några kom jag fram till en sak. De som hade barn, kände att de inte riktigt hängde med, medans de utan barn festade på till 06. 06.30 gick Nik upp och gjorde välling, sedan hade vår dag startat.
För att inte prata om hur kroppen kändes efter festen - jag var helt SLUT! Dansade ju trots allt litegrann.

Skön mammadag

2008-10-10T21:51:00.003+02:00

Idag har det bara varit supermysigt på dagen. På kvällen gick det lite utför, men jag slutar med flaggan på topp.

Umgicks på dagen med U och hennes söta lilltjej. Vi gick promenad i nicevalley, gick förbi affären, in på bageriet, hem till mig och fika, ut på lång kyrkogårdspromenad med en avstickare på Statoil för att pumpa däck, tunnelbana och buss hem, till husläkarmottagningen och kolla blodtrycket (det var för högt), in i affären igen och sedan en liten kortis promenad för att slutgligen hämta på dagis. Under hela tiden pratade vi i ett, så att vi knappt märkte av att tiden gått. Det var helt underbart!!!!! Vilken dag!

Stack sen in till stan och shoppade med barn, man och mor! = katastrof. Det hela slutade med att 4-åringen och jag inte var de bästa vännerna och jag fick ågren. Men nu känns det bättre, det är fredagskväll och jag vill bara njuta av att det äntligen är helg.

Förresten började lilltjejen krypa idag!!!!!!

Nya vänner!

2008-10-09T19:49:00.004+02:00

Visst är det härligt, att man fortfarande skaffar sig nya vänner....och vissa gamla vänner tappar man kontakten med. I min mammagrupp fanns det en helt underbar tjej! Vi "klickade" inte direkt, men när vi väl började prata lite mer upptäckte vi att vi hade så otroligt mycket gemensamt. Med andra mammor blir det lätt att man bara pratar barn, barn och barn. Barnens utveckling, vad barnen gör, hur de äter, hur de bajsar. Det tar aldrig slut, men är ganska tråkigt i längden. Den här tjejen kan jag prata om allt med, jag får ett utbyte och det är verkligen roligt att prata. Vi skrattar, utbyter tankar och idéer och bäst av allt: vi kan promenera, fika och umgås utan att det någonsin känts tråkigt. Ska träffa henne imorgon och jag har verkligen längtat efter 2 dagars jobbande på skolan.

På jobbet har jag också träffat en ny vän och det är tack vare henne som jag började blogga. Tack också för att du sparkar mig lite i baken så att jag inte tappar greppet.

Bröllop

2008-09-28T20:49:00.002+02:00

Var på bröllop igår. Det är några saker som är typiska för mig och just bröllop.

Jag gråter alltid. Så fort jag såg bruden igår och hur oerhört vacker hon var, så kom tårarna. Det är så fint! Allt!
Jag dansar. På festen passar jag och min man verkligen på att dansa. Man vet inte när man får chansen igen.
Får allt svårare och svårare att falla för bröllopstalen. Igår fanns det dock ett som var väldigt fint.
Är ofta i sista minuten. Det finns vissa paralleller till Fyra bröllop och en begravning. Igår var det köer, som vi inte räknat med. Bröllopet innan hade vi sett fel på tiden, 30 min minus.

Igår hade vi för första gången inga barn med oss! Det var fantastiskt roligt och vi kunde slappna av....lite mer .... Lilltjejen var sjuk och jag var ändå lite lite orolig. Men allt hade gått hur bra som helst! Freedom

Bilder kommer senare - vi hade givetvis glömt kameran!

Jag blir toookig!

2008-09-26T23:02:00.002+02:00

Idag var det ännu en härlig, underbar dag med min mor....not. Vi skulle till Skansen med barnen. Istället åkte jag runt i stan och gjorde en massa ärenden, medans 4-åringen fick vara på Skansen med min mamma. Sedan träffades vi, jag var lite stressad och barnen var hungriga. Min mamma går alltid i slowmotion och ska alltid gå in i alla affärer, vilket inte alltid passar sig, särskilt om man har småbarn. Så irritationen bara växte sig större och större.
Dessutom irriterar det mig att det yttre är så viktigt för henne. Det är viktigt att barnen är "tuffa" och "fina", m a o välklädda. När jag hade varit på N:s jobb en snabbis frågade hon om hans kollegor tyckt att lilltjejen var "fin". Detta eftersom hon hade på sig en ny overall som min mor köpt. Givetvis är jag tacksam över allt hon köper till barnen och tacksam över att hon ställer upp. MEN ibland tar mina krafter bara slut. Jag orkar inte hålla masken, le, och det brister! Så var det idag, det brast! Grät på vägen hem i bilen. Det känns som att jag inte duger, som att jag inte gör rätt. Får alltid dåligt samvete när jag varit med henne för mycket. Hoppas hoppas hoppas bara att jag inte blir likadan när jag blir farmor/mormor.

2008-09-24T21:56:00.002+02:00

Har klippt mig - känner mig snabb och modern!
Nu är det bara en klänning, till på lördag, kvar. Sen är jag redo för bröllop!

2008-09-22T23:30:00.002+02:00

Var på centralbadet i lördags med en möhippa. Det var mycket intressant!!! Har aldrig sett något liknande. Jag gick dit i tron om att detta skulle vara en plats där man gled omkring i en badrock och tog det lugnt. Men icke! Lugn fick man i den stora bassängen bara, där absolut inte majoriteten av gästerna befann sig. De befann sig nämligen nära baren. Ja, helt otroligt. Det fanns en bar och de flesta tycktes hänga kring den smuttandes på alkohol. Ursäkta men vatten och alkohol hör väl inte ihop? Det kändes som att vara ute på krogen fast utan kläder, som en bisarr dröm med andra ord.... Det var säkert en och annan som flörtade där och hoppades på ragg. Snacka om att man inte kan gömma sina skavanker med hjälp av push up, shape up och andra atteraljer för att snygga till kroppen. What you see is what you get!

hela intervjun

2008-09-19T20:49:00.005+02:00

Gå in kl.07.18 och lyssna. Man hör till och med en liten lilltjej som skriker till i bakgrunden...!

http://www.sr.se/cgi-bin/stockholm/program/index.asp?programID=76

Veckans skogspromenad

2008-09-19T20:49:00.002+02:00

Skogspromenaden blev av idag, fredag. Vi åkte hela familjen med till BÖ, Nik behövde jobba lite. Så, barnen och jag gick i skogen i 2 timmar och letade efter svamp. Det blev mest trattisar, men också en och annan kantarell. Inga bilder dock...hade fullt sjå med att se till att ingen gjorde sig illa.

Den här gången regnade det i alla fall inte.

Lyssna också på detta http://www.sr.se/stockholm/nyheter/artikel.asp?artikel=2323065. Som tyvärr är nerkortat.

det går aldrig hela vägen

2008-09-16T22:03:00.002+02:00

Idag var det en superduper dag! Träffade mina härliga nyfunna vänner, mammavänninor. Lilltjejen käkade som en gudinna och jag fick med mig en kompis till 4-åringen, hem från dagis. Killarna skötte sig utmärkt! Hann städa köket medans de lekte. Men på kvällen dalade allt ut. Jag blev trött. Lilltjejen ammade, trots att jag gett mig fan på att sluta! Storhandlade, tjafsade med min man och blev hungrig, sur och grinig.

Sam-arbete

2008-09-15T22:04:00.002+02:00

Hm, det snackas ju så mycket om sär-skrivning. Själv, hatar jag det MEN! Att samarbeta måste ju vara det som jag gör just nu: sitter mitt emot min man. Han har en dator framför sig och jag har en dator framför mig. Vi sitter båda djupt försjunkna i cyberworld och jobb. Vi dricker the och pratar sporadiskt, ibland är det mer monolog än dialog.
Alltså: sam-arbete

Veckans skogspromenad

2008-09-15T16:17:00.004+02:00

Nästan varje helg tar vi någon skogspromenad. Ibland går vi bara runt och utforskar, andra gånger plockar vi svamp eller har något annat för oss. I helgen var det så dags för Orhem. Tanken var att vi skulle fika på cafét därute också, men tyvärr hade de stängt eftersom de sålt slut på allt.

Vi passade också på att prova bärryggsäcken som legat i förrådet och samlat damm. Det är skönt med andra barnet, för då har man nästan allt redan. Det gäller bara att komma ihåg och ta fram grejerna.

Min man brukar säga att i Orhem, där är det ungefär lika stor sannolikhet att man hittar Karl-Johansvamp, som att man hittar utbrända bilar...eller jaaa....lik.....Hm, i år har vi hittat massor av Karl-Johan OCH en utbränd bil, bara liket kvar.

2008-09-12T15:06:00.002+02:00

Visst är det märkligt, vissa människor kan inte komma på egna historier att berätta och snor därför andras....
Jag har en bekant som gör detta och jag tror helt ärligt inte att hon är medveten om det själv. Vid flera tillfällen har hon berättat "min" historia för mig eller för någon annan, men då satt sig själv som den som var med om det. Det känns helt surrealistiskt att sitta där och höra något som man själv varit med om, berättas av någon annan.
Det löjliga är att det kan vara allt mellan himmel och jord, om gravida, maträtter, jobb, kompisar som är med om bisarra grejer och så vidare.
HA! Men nu har jag kommit på det. Nästa gång jag träffar henne ska jag berätta om en bekant som inte kan dra egna stories utan måste sno andras...

Öppna förskolan - Kyrkis

2008-09-11T18:49:00.002+02:00

Igår var jag med lilltjejen och mina nyfunna mammakompisar i kyrkan. Här i detta underbara Nice Valley så finns ju ingen öppen förskola. Fråga mig inte varför. Hursomhelst, så har jag ju dragit mig lite för att gå dit. Respekterar olika religioner och är intresserad av dem men personligen är jag inte särskilt kyrklig av mig och inget av barnen är ju döpta i kyrkan. Så det har inte varit så enkelt. Dessutom kan jag inte låta bli att undra: Skulle jag gått till en moské, hinduiskt tempel eller någon anna religiös byggnad om det där erbjudits sång för barnen? Ärligt talat; förmodligen inte. Men till kyrkan dit gick vi.
Det var väl okej. En mesig tjej, med tunn mesig röst och noll karisma höll i sångstunden. Lilltjejen "sjöng" med och var ganska glad. Men hon undrade nog vad vi gjorde där. Det hon tyckte var roligast var att sjunga med, leka med sångpappret och titta på sina kompisar, L och S.
Kommer jag gå tillbaka? Nä, förmodligen inte. Jag föredrar att ha sångstund hemma, där jag kan dansa, sjunga falskt och lattja.

shoppingfredag

2008-09-05T21:37:00.002+02:00

Skulle idag handla presenter och grejer till alla möjliga.... Ska på två 40-årsfester imorgon. Åkte till SKHLM, Skärholmens centrum. Nyöppnat och nyrenoverat! Det var verkligen stort, men hittade inget av det jag sökte! Åkte därför till gamla hederliga Farsta centrum, men hittade inte allt. Ingen Duka eller Cervera eller någon annan sån där butik i något av dessa köpcentrum - är inte det otroligt??? Så på kvällen satte jag hela familjen, inkl. man, i bilen och åkte till Sickla. Där hittade vi allt och dessutom har de ju öppet till 20.00 och REA. Fantastiskt! Annars brukar ju våra bästa vänner alltid säga "på BEA, där hittar man allt!!" (BEA, typ världens äldsta affär i Enskede).
Under dagen har lilltjejen knappt sovit något, vilket gjorde henne gnällig. Dessutom var 4-åringen också gnällig, varför vet jag inte. Vilket gjort mig gnällig. Tur att min man står ut!!! Nu har han bakat scones. Så vi ska dricka the, äta nybakade scones och kolla på Vänner, min favvoserie, den läker alla sår.

Klättring

2008-09-03T21:57:00.004+02:00

Under flera år har en av mina bästa kompisar och N "tjatat" om att jag borde prova på klättring. Under flera år har jag varit tveksam och svaret har alltid varit "nej inte jag inte, jag kommer aldrig klara av att klättra, jag är alldeles för svag". N klättrade förut och var väldigt duktig tydligen, borde väl forfarande vara duktig. En gång var han ärlig och berättade för mig varför han trodde att jag inte vågade klättra - att jag alltid måste vara bäst på det jag gör. Jag blir förbannad om jag inte klarar av något och är oerhört envis, men ger slutligen upp och skiter i allt. Klättring handlar tydligen inte om att vara bäst, eller bättre än andra. Man klättrar på sin nivå.

Så i somras hände det, jag hade en uppenbarelse. På Barnens Ö är det flera som klättrar, åtminstone på Granvik, så en dag när de skulle iväg och Bouldra så hängde N och jag och barnen med. In i skogen och där på en bergsvägg skulle man försöka sig på klättring. Jag såg hur grabbarna klättrade, stöttade varandra och hade roligt. Så jag tänkte att nu hade jag chansen. Tänkt och gjort. Jag testade lite och upptäckte att det var grymt roligt!!!

Så förra veckan köpte jag ett par klätterskor och har redan hunnit vara på Karbin http://www.karbin.com/ två gånger. Det ÄR så roligt! Att vara helt överlämnad åt sig själv och vad man gör, det är en fantastisk känsla. OCH jag upptäckte att det inte alls handlar om styrka, det är bara teknik. Sedan så är det ju ingen som bryr sig om jag är duktig eller inte. Det är som att meditera, man har bara en sak i huvudet - att hålla sig kvar på väggen.

Things We Lost In The Fire

2008-09-02T11:43:00.003+02:00

Har sett ännu en Susanne Bier film. Denna var inte alls lika bra som Bröllopet. Handlingen i sig är ganska tunn och jag förstår inte riktigt problematiken i filmen, det är lite för mycket - sånt är livet. MEN det som verkligen överraskade....eller kanske inte så mycket...men som gjorde mig oerhört glad var Benicio Del Toro. Hans prestation i filmen är fenomenal. Jag älskar ju denne skådespelare sedan tidigare och är därmed lite färgad, men han gör rollen som missbrukare otroligt bra, med inlevelse. Man riktigt känner hans ångest och utanförskap. Hans mörka uppgivna blick säger allt, hur fördjävligt livet ibland kan vara.

För övrigt så är ju detta Susanne Biers debutfilm i Hollywood, så creeds till henne! Själv väntar jag med spänning på vad hon hittar på härnäst!

2008-08-31T22:31:00.003+02:00

Bland det värsta jag vet är blöta strumpor.

Man har just tagit på sig nya rena strumpor, går in i köket och vad händer? Man kliver i något supspekt blött, man vet inte vad det kan vara...bebiskräks, bebisdreggel, 4-årsdreggel, spilld vätska såsom mjölk eller kanske bara vatten. Hursomhelt så ilar det i kroppen när detta händer. Efter att ha klivit i något blött kan man ju inte gå normalt med strumpan, går liksom på kanterna. Så till slut ger man upp och byter strumpa, för att upptäcka att det inte är en likadan strumpa - de passar inte! Känns liksom inte jämnt på fötterna, det kan vara exakt likadana svarta strumpor, men man känner skillnad! Foten känns bara konstig och man måste byta strumpa igen.

USCH, så här kan man ju hålla på länge (tills man tar på skor eller tofflor) då är det åter harmoni i kroppen.

2008-08-26T17:06:00.001+02:00

Jahapp, så har man högt blodtryck igen... Får börja med medicinering igen....
Just nu känns allt tungt och jobbigt.....

Titta på detta!

2008-08-24T00:33:00.002+02:00

Detta handlar om en klasskamrat till mig från grundskolan.
http://www.aftonbladet.se/webbtv/livsstil/halsa/article3126128.ab

Senaste filmen

2008-08-22T22:59:00.002+02:00

Efter bröllopet av Sussanne Bier

Vi har haft filmen i flera månader, men jag har inte riktigt trott på den. Men OJ, den var helt suverän. Man sitter fast från första början och kan inte släppa den. Den är stark och filmningen är fenomenal, bästa pris för foto! helt klart. Rolf Lassgård gör sin bästa roll någonsin och jag är verkligen imponerad av honom. Det är verkligen en känsloladdad film rakt igenom. Dessutom kommer den närmare hjärtat eftersom jag träffade min man i Indien och det känns alltid lite extra när man filmar där. Att se gator, människor och bilarna tar mig tillbaka dit. Till lukterna och känslorna, den konstanta lukten och känslan av att aldrig aldrig någonsin vara ensam.